En sommar efter gymnasiet jobbade jag som kyrkvärd på Åland. Det är det bästa jobb jag någonsin haft, främst för att jag nästan uteslutande kunde ägna mig åt att läsa böcker. Jag har ett dunkelt minne av att jag under denna sommar läste Elias Canettis Förbländningen. Läsupplevelsen minns jag som positivt kringirrande, men förstod jag något av den? Nej. Jag har här och där stött på referenser till Massa och makt av samma Canetti. Hittar boken på en bokhandel och kan inte hejda min nyfikenhet. Mitt intryck hittills är att det är en märklig bok. Canetti sorterar och katalogiserar, sätter rubriker på olika sorters människomassor (ibland djurhorder). Den långsamma massan (religiös), den omsvängda massan (revolutionen), förbudsmassan (strejker). Så där håller han på i en stor del av boken. Svårast är att förstå vad Canetti gör för slags anmärkningar. Det är inte riktigt sociologi, inte riktigt antropologi (men kanske nog någon form därav), inte riktigt socialpsykologi och filosofi är det nog inte heller, åtminstone inte hittills. Jag gör som jag brukar och läser boken som bra litteratur. Hittills är det bara i undantagsfall som jag tycker att Canettis beskrivningar träffar rätt. Framför allt har Canetti ett öga för hur massan utplånar alla skillnader, att skillnader mellan människor i en massa raderas bort eller blir irrelevanta. Jag hoppas han skulle säga något om vilka mycket olika betydelser det här har i olika sammanhang; krig, urbana fenomen, religiösa former. Risken som jag ser hittills i Canettis projekt är att hans begrepp om massa blir för allmänt och att hans grepp gör att alla fenomen betraktas från samma vinkel: alla människomassor kännetecknas av en tendens att växa i storlek och alla människomassor behöver en riktning (det värsta som kan hända en massa är att den förskingras, upplöses). Hittills har Canetti sagt mycket lite om historiska brott då det gäller hur människomassan har betydelse. Vi får se. Ett riktigt utmanande jobb är att beskriva samhällsfenomen som inte primärt handlar om individens beteende. Hur beskriver man sådana på ett rättvist sätt? Vitt skilda exempel: upploppen i London (tänk på skillnaden i beskrivning: "våldsam mobb" - "ett kollektivt symptom på ett orättvist samhälle"), en revolution, trängsel på gatan, Occupy Wall Street ("unga människor i horder som har för mycket tid" - "människor som trots inbördes skillnader är gemensamt förbannade över vart samhället är på väg"), en musikkonsert där publiken är kollektivt uttråkad, att stå i en otålig kö, människor som kollektivt går förbi en tiggare som ber om pengar. I de här exemplen tycks individens roll mycket olika, eller snarare kanske, det betyder olika saker att "uppgå i massan", även om det kan finnas allmänna saker att säga. Här finns något intressant att undersöka. Ännu är jag inte alls säker på hur brett Canetti förstår fenomenet massa. En människomassa är på något sätt en viss typ av sammansättning mellan människor. Men närmare? Kommer Canetti att kontrastera denna kollektivitet mot något?
Kanske läser jag Canetti också för bokens otidsenlighet. Begreppet "massamhälle" trivs nog inte riktigt så bra i sociala analyser idag som det gjorde på Arendts tid. För många framstår nog ett sådant begrepp som rejält suspekt och gammaldags moraliserande. När jag bläddrar runt på internätet hittar jag läsningar av Canetti på flera konservativa bloggar. Jag har ännu ingen aning om vart Canettis bok drar, politiskt sett. Återstår att se.
No comments:
Post a Comment