måndagar med doktor F

I New York ska man så klart syssla med psykoanalys och det är precis vad jag gör. Varje måndag sitter jag i ett rum där en humoristisk äldre man torrt och metodiskt lägger ut Freuds olika teorier om medvetandet. Det är otroligt hög nivå på kursen. De flesta studenterna har läst en massa Freud och är du med den ofta tekniska vokabulären (doktorn är ju doktor). Jag är nybörjare och sitter och lyssnar med stora öron, ibland förbluffad, ibland oroad. Kort sagt: det är jävligt intressant/givande. Har man läst Freud går det betydligt lättare att hänga med i vad som händer i den kontinentala filosofin och i en viss typ av kulturdebatt. (Visst kan man fråga sig: hur mycket vill man hänga med, men det är en annan sak.) Att lyssna på en praktiserande psykoanalytiker som tolkar Freud filosofiskt är också väldigt intressant: här finns en känslighet för vad det faktiskt innebär att möta människor som har väldigt olika typer av svårigheter. Kursen ägnas inte åt att kritisera Freud, utan att ge något slags övergripande bild av hur Freuds tankar utvecklas från bok till bok (och det gör de, rätt så radikalt). Föreläsarens perspektiv är filosofiskt på så sätt att han fokuserar på Freud som medvetandefilosof: vad innebär det att tala om något som omedvetet? På vilket sätt gör Freud upp med dualistiska föreställningar? Vi håller oss tätt, tätt till texterna. Att läsa Freud är konstigt. Freud säger en del kloka saker, en del saker som kanske kan göras vettiga med lite/mycket/enorm god vilja, och en del saker är bara bisarra eller totalt motbjudande. Så här vackert skriver doktorn om den manliga och den kvinnliga kärleken i "On Narcissism" (från 1914):

"A comparison of the male and female sexes then shows that there are fundamental differences between them in respect of their type of object-choice, although these differences are of course not universal. Complete object-love of the attachment type is, properly speaking, characteristic of the male. It displays the marked sexual overvaluation which is doubtless derived from the child's original narcissism and thus corresponds to a transference of that narcissism to the sexual object. This sexual overvaluation is the origin of the peculiar state of being in love, a state suggestive of a neurotic compulsion, which is thus traceable to an impoverishment of the ego as regards libido in favour of the love-object.1 A different course is followed in the type of female most frequently met with, which is probably the purest and truest one. With the onset of puberty the maturing of the female sexual organs, which up till then have been in a condition of latency, seems to bring about an intensification of the original narcissism, and this is unfavourable to the development of a true object-choice with its accompanying sexual overvaluation. Women, especially if they grow up with good looks, develop a certain self-contentment which compensates them for the social restrictions that are imposed upon them in their choice of object. Strictly speaking, it is only themselves that such women love with an intensity comparable to that of the man's love for them. Nor does their need lie in the direction of loving, but of being loved; and the man who fulfils this condition is the one who finds favour with them."

Efteråt jämförs kvinnor med katter, ett jaktbyte, barn och kriminella (alla inneslutna i sin värld, eller hur det nu var.)

Bilden är lätt att känna igen från de unknaste ställen. Mannen riktar sig utåt och attraheras av kvinnan som inte riktigt tillhör denna värld. Den goda doktorn, som har en högst ambivalent inställning till sin roll som vetenskapsman, kan förstås inte låta bli att säga att den kvinnliga ego-fokuserade kärleken är den sannast och den renaste. På vissa ställen i sina skrifter är Freud noga med att grunda sina påståenden på psykoanalytisk erfarenhet eller något annat. Ofta slängs saker ut som en förmodan som så småningom ska bestyrkas genom erfarenhet och forskning. Så här låter det här:

"Perhaps it is not out of place here to give an assurance that this description of the feminine form of erotic life is not due to any tendentious desire on my part to depreciate women. Apart from the fact that tendentiousness is quite alien to me, I know that these different lines of development correspond to the differentiation of functions in a highly complicated biological whole; further, I am ready to admit that there are quite a number of women who love according to the masculine type and who also develop the sexual overvaluation proper to that type."
Vetenskapligt så det förslår.

Vår luttrade professor säger att han "feels like blushing". En mycket adekvat respons.

---- Jag undrar hur folk som jobbar professionellt med psykoanalys hanterar Freud, hur utbildningen ser ut. Hur behandlas Freud där, hur läses Freud, hur hittar man sig själv i Freuds texter, eller måste man hittar sig själv i Freuds texter för att vara freudiansk psykoanalytiker idag? Jag antar att svaret är: det beror på. Det kan i vilket fall som helst inte vara helt lätt.