___________

Ett moln av os migrerar från köket till mitt rum. Rummet saknar dörr. X tillreder något slags kött. Lukten kryper in i näsa, i huvud, i lungor. Söt, kvävande, blytung. Det är Thanksgiving. Det enda jag vet är att amerikaner samlas hos sina familjer och äter robust köttmat. Allt detta får mig att tänka på min mormor som varje söndag lagade stek eller kyckling. Sås till, brun, eller sylt. Ris med klumpar. Ibland blandas oset med en svag doft av cigaretter. Min mormor röker kontemplativt vid spisen. Det är något som gör min morbror galen. Han hade något uttryck för dem, giftpinnarna. Folk trängs och armbågas vid matbordet, kastar i sig maten, mest tystnad. Mina släktingar kollar sport på TV, kanske en dokumentär om Hitlers sista dagar, kanske ett naturprogram om mullvadens liv. En finsk berättarröst drönar enformigt. Det röda fårskinnet framför teven, bordet med kartmotiv, min mormors blommor som svajar på en träställning, en ful tavla på väggen. Vardagsrumsdörren står alltid lite på glänt för att mota ut den värsta köttlukten: vinterluften, höstluften, vårluften, sommarluften. Täs on NIIN KUUMA, bräker någon ilsket på finskåboåländska, med adress. Som i en jävla ugn. Allt känns tråkigt på det där sättet som lindar in skallen i bomull och får saker att kännas overkliga. Gamla ålandstidningar, gamla nyheter, stasis. Disk slamrar och mina morbröder suckar. Persiennerna är neddragna, solen bländar ute. Någon grälar en stund, ryter purket till, så var det med det, satan, et soittaa ny taas se soitti just. Telefonen mullrar. Ett samtal kommer kanske igång, ibland avspänt, ibland inte alls, dör ut så småningom. Min morbror sörplar kaffe ur sin kopp och kollar klockan när skiftet skulle börja. Min mormor på sin stol i ett avlägset hörn i rummet, avvaktande, på gång, alltid lite borta i sin egen värld. Utanför hörs med jämna mellanrum grannens hund - kollektiva invektiv. Någon åker iväg på en biltur. Jag återvänder till en bok. Huset tar en lur.