uppdatering

 Eller va?

Jag kommer att sakna Brooklyn. Det finaste med New York är det oändliga antalet stadsdelar man kan utforska. Kanske hittar man en restaurang på en gata med kilometer efter kilometer av bilfirmor, mackar och målfärgsaffärer. Kanske kan man äta torra pannkakor med smör och sirap. Kanske blir man betjänad av en hummande gubbe i sjuttioårsåldern. Kanske kan man känna världen smälta bort helt och hållet.

Min vän kommer på besök. Hon vill vara turist. Jag gör ett halvhjärtat försök. Färjan mellan Staten island och Manhattan är gratis. Förutom horder av turister och den gröna frihetstanten ser man havet, och havet är havet.

 I finanskvarteren en het eftermiddag. Finansgubbarna med sitt hämtkaffe. Hela Wall street luktar cigaretter. Vid börsen spatserar två polishästar. Stämningen är trött och sur. En tunnelbanestation är avspärrad, jag vet inte varför.

 Occupy Wall street ockuperar nog inte Wall street, men nog Zucotti park. Där finns tält och sovsäckar och informationsbord. Skäggiga unga män. Någon håller ett tal om polisvåld. Utanför parken finns massor av poliser. Människor fotar ockupanterna - vilket kul upptåg va? Mitt emot finns den berömda pizzerian som förser ockupanterna med spis. Ostpizzan är inte dålig (i New York kan man få vansinnig hemsk pizza).

 & sånt, hög byggnad, många hus, det blåser kring öronen.

 Stalins åttonde syster. En bank.

Coney island: nöjesfält, strand, ö. Ryska gubbar fiskar och dricker vodka. Vågorna brusar. Neon och gråa bumlingar till hus. En livlös sol pulserar i ett par moln.  En dam i päls poserar för en fotograf. Det är som en konstig dröm. Vi dricker blaskig öl på Ruby's bar. En femtiotalsidol croonar. Bredvid oss förs ett tystlåtet samtal om kapitalismen. Bartendern säger åt varmkorvgubben att han ska ge en bit mat åt en hemlös man som huttrar. Vi huttrar också. Fåglar på jakt efter mat. Nöjesfältet är upplyst men ingen är där.

Det snöar. Våt, vidrig snö. Till och med under tre tröjor och två täcken är det kallt. Pisskaffe. Min lägenhetskompis röker och lyssnar på julsånger med sin väninna. De har för vana att bråka på skämt. Bakom väggen bråkar någon på riktigt. Jag är eftermiddagstrött. Mest av allt skulle jag behöva en whisky. Kanske tre.

EDIT: Vid en viss temperaturgräns slås värmeelementen på. Detta var ett ögonblick som i mig ingöt en känsla av skräckblandad förundran. Elementet - en silverfärgad, robust historia, klingar, bultar, piper, river, pyser, frasar, frustar, rosslar: gnisslar: skramlar. Att läsa Marx invid denna skapelse från en annan tid - nix problem. Jag tänker mig att det är så här ett stålverk anno 1860 måste ha låtit. Nu kommer jag att sova fantastiskt gott och drömma fina drömmar under Blixa Bargelds orkesterledning.