umwelt

Efter två månader i New York, en futtig tid, är det många saker som blivit vardag (dock inte grå vardag). Rutinerna, vanorna, rundorna - saker som är självklara och sådant som jag tar för givet. Ändå är det en mängd grejer som jag hajar till inför. Små saker:

- Att servicepersonal och andra som något slags avskedshälsning hojtar ett perky "Have a good one!" Varje gång undrar jag vad detta mystiska "one" står för.
- Att det finns åtminstone två personer på New School vars arbete uteslutande tycks vara att åka hiss eller att ha uppsikt över fyra hissar. Kanske de kallas något annat än hisspojkar. Snacka om kvarleva! På New School! När man åker en av de där hissarna får man lyssna på ett alarmerande NU-KRASCHAR-RYMDSKEPPET!!-ljud. Varje gång jag åker hissarna tänker jag på deras jobb; att åka upp och ner med svettiga studenter och personal som pratar om varför det går åt pipan i och med ze liberal state.
- Att amerikanska karameller smakar så jädrans dåligt. I landet finns det delikata efterrätter, kakor, bakelser - allt. Men karameller tycks inte vara något som tas på allvar i de här trakterna. Jag har min egen dealer i en mörk gränd på nedre Manhattan som jag besöker ibland när behoven tränger sig på. Dealern frågar varje gång hur det är i New York och jag svarar artigt, tack bra, man har sina addictions.
- Varje vecka slås jag av hur mycket mina med-studenter hinner/orkar/klarar av att läsa. Kurserna omfattar en astronomisk mängd litteratur. Långsamläsaren får fundera över sitt läsande.
- Att New York är en lyxig och pimpad stad men ändå är många trottoarer och gator i rätt så dåligt skick.
- Att det finns biografer mitt i stan, på Manhattan eller i Brooklyn, som visar filmer där publiken består av mindre än tio personer. Hur går det runt? Genom vilka kanaler finansieras de här jätteviktiga kulturinstitutionerna? Kunde biograföknen Åbo lära sig något av de här snillena?
- Att varje dag gå förbi lyxiga klädbutiker på Fifth Avenue. En av kedjorna heter Victoria's secret. På butikens skyltfönster finns mycket pornografiska bilder av kvinnor med typ ingenting på sig. Jag ägnar dygnets ljusa timmar åt att studera Marx och Arendt och kan inte låta bli att himla mig lite över namnet - Vicoria's secret -  hemligheter som kapitalismen ruvar på och/eller: vad blir en intim hemlighet i en kommersialiserad sfär?
- En mycket arg katt har sitt revir nedanför mitt fönster. Katten låter som ingenting jag någonsin hört. Byt ut ett gulligt kurr mot skräckfilmsjamande. Många dagar svävade jag i ovisshet om ljudet kunde spåras till en arg bebis, eller kanske en fågel? Jag möter helst inte denna varelse i en mörk gränd.
- I så gott som varje kvarter finns det en nagelsalong. Jag vet inte vad en nagelsalong är, och att det finns så många förbryllar mig ännu mer. 
- Myggorna. Hur kan det finnas myggor i oktober? Är det myggor?
- Att sitta i New schools aula och läsa ett mejl av min far som skriver att älgjakten har börjat - en kontrast om något.