Häromveckan påmindes jag om att min farmor uttalade New York som Nev Jårk. Jag försöker föreställa mig min farmor i New York. Det går inte så bra. (Jag har ärvt många av hennes manér: jag är minst lika noga som hon att man ska dyka upp på platser i mycket god tid och gör man inte det så är det KATASTROF. Det här leder till vissa mindre bataljer med vänner och bekanta, när jag med min farmors vingliga röst indignerat utbrister för sjätte gången, inför ett evenemang: "MEN SKA VI INTE GÅ NU DÅ?? VI BLIR SENA.....!".) Vi hade släktingar i Amerika - exotiskt! Släktingarna var lite som spöken för mig, en konstig existensform. Det stora landet! I utskären: min farmor läste en massa sagor för mig och min syster. Ibland gjorde hon det på eget initiativ och ibland var det ett idogt tjatande som krävdes. När hon lästa amerikansk frihetlig propaganda för mig (dvs Lilla huset på prärien som jag delvis har oroväckande levande minnen av, medan jag glömt de flesta andra saker som jag läst/hört, har just detta etsat sig fast), försökte jag skola henne i konsten att uttala namnen rätt. Min farmor vägrade lyssna på dylikt nonsens.
Man borde inte vara slö i Nev Jårk. Jag är lite slö. Läser om en del av de kultursaker som pågår. Blir imponerad och begeistrad: härregud, vad det händer! Butler & Cixous & Avital Ronell kommer till New School på måndag. Jaha; OJ, men, ja, har ju en föreläsning att gå på. Psykoanalysseminarium under två dagar. Kevin Drumm & Grouper spelade förra helgen. Ah.... tunnelbanan jävlas igen. Kanske man borde gå på obskyr teater? Se en performans? Med andra ord: en risk med metropolen är att en kan bli lite blasé. Imponerad, men b111l1111asé. Det finns så mycket, det händer så mycket. Att drunkna i kulturutbud och tänka, tja, det vore ju intressant. Kulturtsunami. Helt absurt är det att kunna välja mellan utbudet på femton olika alternativa filmvisande ställen istället för biograföknen Åbos enda .... "underhållningscentrum". Lyxproblem av värsta klass, klagomål & jämmer av värsta sort. Vad jag säger är: New Yorks kulturutbud är helt galet brett - det är svårt att fatta.
Som sagt: i New York borde man inte vara lat. Fila på inställningen, Lindman. Ändå förlåter jag aldrig min f111örra rumskompis som inte berättade att Patti Smith hade en gratiskonsert mitt i stan. Den .... uslingen. Det hade jag velat uppleva. Nåja, kanske jag springer på Patti Smith i mjölkbutiken någon dag? Och så grämer jag mig över att jag inte märkte att Dardennebrödernas senaste film visade på New York Film Festival. Jag hade gärna hört vad dessa eminenta och fantastiska belgiska farbröder tänker om film (och politik).
4 comments:
Butler OCH Ronell OCH Cixous???? Skick hit en av dom vetja, bums!
:) jo, på samma gång. men jag vet inte om jag ska gå. fick plötsligt sån angst över att tänka på filosofer som stjärnor. skulle gärna höra dem men vet inte .... att sitta bak i ett auditorium och skrutta. Kanske går jag på Freudföreläsning istället.
Jo, visserligen. Det där med superstjärnor och geniförklaringar o.d. är ett riktigt otyg. Råkar någon ha något bra att säga kan man ju ibland också höra dem på Youtube - eller ba läsa dom. Mest är dte väl kanske det där med att ha en bild av folk man läser. Bild som i, hur de rör sig, hur deras röst låter, hur de uttrycker sig, om de är typer man kunde samtala med... men kanske det här ändå låter som ikoniserande, vet inte.
Jag tycker inte alls det du skriver ar ikoniserande. Ar jattenyfiken pa hur Butler later, ror sig, samtalar. Men just nu klarar jag inte riktigt tanken att dimpa ner i ett auditorium dar jag inte vet vad diskussionen handlar om (infon ar knapphanding) utan jag skulle ga dit for att "titta pa Butler" och pa ngt satt slog det mig som lite fucked up. Daremot - om Butler skulle halla kurs skulle jag garna delta. (Och jag fattar att for en del manniskor har ar hon "my friend judy", en kollega, ngn som brukar vara i stan, och sant annat.) Kanske ar jag bara en fegis.
Post a Comment