ontologin & kakorna

En kulen afton kommer jag hem till mitt rum och finner att något är annorlunda. Lite äppelskal här och där. Och kakor. Det ligger kakor utplacerade på de mest konstiga ställen. Under den följande veckan hittar jag kakor bland mina kläder, kakor i min säng/soffa, kakor på golvet, kakor bland mina böcker. Filosofer tränas till att ställa frågor om begriplighet och mening:

- Har jag själv, helt omedvetet, på natten?, gått runt i mitt rum och lagt kakor på strategiska ställen? Varför? Utgör detta den tröskelerfarenhet som indikerar Lindman: losing it, Lindman: going into the Dark Side: Lindman: håller på att bli knäpp. Att nya livsomständigheter är omvälvande är ett bland psykologer känt faktum. Jag noterar att New Yorks sinneshospital är trevligt placerat i en stor park vid vattnet.
- Har något djur, en kackerlacka, en råtta, en tvättbjörn, en tiger, en elefant, en mås - öppnat ett paket kakor och kånkat runt med dessa i mitt rum?
- Jag har inte delat lägenhet med andra människor förut. Kanske är detta en form av lyckobringande gest. Eller kanske antyds den följande kända formeln för social antagonism: "den här gången kakor - nästa gång !!" Nej, knappast. Tänk dig öppningen på följande konversation, där jag, precis som Magdalena R rekommenderar, med ett soligt leende hör mig för: "är det måhända Ni som har utplacerat ett antal bakverk i mitt rum? Jag skulle uppskatta om Ni skulle giva större akt på sådant beteende!"
- Ett naturvetenskapligt förhållningssätt gör gällande att det rör sig om partiklar som flyttats runt i vad vi på gatuspråk kallar "rum".
- Kanske finns det för människorna okända krafter vars verkningssätt kan urskiljas bland annat i kakors uppdykande?
- Jag får helt enkelt finna mig i en ny användning för begreppet "kaka", som en entitet med rörelsemönster som inte riktigt låter sig förutsägas.

New York är en stad som bjuder på många intressanta upplevelser.