24 September 2013

Män som tar plats

Bilden kommer från den här roliga bloggen, som sammanfattar ett JÄDRANS IRRITERANDE fenomen. (Är lite lockad att ge mig in i en rant om män som tar plats och erfarenheter av att diskretboxa undan nån okänd gåbbe som sitter bredvid en på bussen eller i bion för att påminna denne om hur hans lekamen approproprierar mer än nog utrymme men livet är för kort och jag är för trött. [med stränga nononsenseskärgårdsrösten]: SLUT ÅV MÄ ETTÄNN!)

13 comments:

ponks said...

Tack för bloggtipset! Ojoj, det där med bredbenthet är uppseendeväckande när man väl börjar se med de ögonen. Såg helt idiotiskt ut i Sveriges Idol här om dagen när de små pojkarna alla satt med benen gapande som en trasig sågbock, jo man ska lära sig i tid.

M. Lindman said...

Jo, det är ju ständigt och jämt performans i allt det där - att ungar ska lära sig bli riktiga män som tar plats, och att vissa just går in för att bulla upp sig själva och ta plats - im a maaaan, see?

Celinean said...

När kvinnor gör sånt är det frigörelse, när män gör det är det problematiskt. Jag är ganska säker på motsvarande beteende från kvinnor skulle beskrivas i positiva ordalag. Ett exempel från en feministisk blogg:

"Så kvinnor måste lära sig att ta mer plats, och män måste lära sig att låta kvinnor göra det och se att alla (utom vissa män med makt) kommer att tjäna på det i längden."

http://charlottehitochdit.wordpress.com/2013/09/21/vad-betyder-egentligen-siffrorna/




M. Lindman said...

håller inte med. inte alls. målet kan INTE vara att 'ta plats'. Vad den bilden skulle ge vid handen är att 'jämställdhet' är en scen där vi ständigt strider om utrymmet, en liten cm hit, en dit, än förlorar den ena, än den andra. Om det här är målet, är vi djupt, djupt ner i skiten.

Om feminism handlar om nåt för mig är det väl att avskaffa tänkandet enligt vilket världen vi lever i är ett nollsummespel där vi konkurrerar.

Celinean said...

Målet är att ta plats! Att bredda det kvinnliga spelutrymmet utan att bli av med kvinnlighet. Att bestämma villkoren för relationen, inte att bli av med relationen. Feminismen har inte problem med kvinnlighet/manlighet när de är till för kvinnan/på kvinnans villkor, då handlar det om oproblematiska preferenser.

När tror du att feminismen kom på tanken om "oproblematiska könsliga preferenser"? Svar: När kvinnor kom med förväntningarna.

"Om feminism handlar om nåt för mig är det väl att avskaffa tänkandet enligt vilket världen vi lever i är ett nollsummespel där vi konkurrerar."

Nu är frågan inte vad du ser som jämställdhet eller feminismens uppgift utan vad feminismen faktiskt håller på med. Kortaste möjliga sammanfattning av feminismens essens: till-för-kvinnan-tänkande om könslighet.



M. Lindman said...

du har en viss bild av feminism som du envist biter dig fast vid och stampar fast. visst har jag stött på exempel på den här bilden, men hör nu, det där om feminismens essens - det är, kort sagt, bara struntprat. varför skulle feminismen ha en essens? och ja, att bekänna vad man själv ser som feminism ÄR väl av utomordentlig vikt - vad är feminism om inte människor som bekänner sig till ett visst sätt att gestalta världen, att ta ställning, oroas osv.?

Jag förmodar dock att just vi två inte kommer så långt i den här diskussionen.

M. Lindman said...

btw, ännu om att ta plats så är det där komplicerat. Jag tycker att det FINNS en poäng i att tex säga att män ska låta kvinnor höras, män ska lära sig lyssna. Kanske det var vad citatet avsåg. Men det är inte ett nollsummespel, det är att lära sig bli människa. Att vara öppen, och inte sluten, för andra.

Celinean said...

Jag ska ut och jogga men jag återkommer senare.

M. Lindman said...

I den blogg du hänvisar till finns väl just tvärt om bilden av att saker inte ska ske på någons villkor, men att nuläget är dåligt - för alla. Jag håller med bloggen Hit och dit.:

"Och i förlängningen är det just de här sakerna som skapar enorm press på män att arbeta hårdare, som gör att män har svårt att ha råd att ta ut föräldraledighet, som säkerligen bidrar till självmordsstatistiken för män i finansiella svårigheter och för män som gått i pension, och som gör det nästintill omöjligt för män att hoppa av ekorrhjulet och spendera mer tid med familj och vänner. Vad män tjänar i pengar förlorar de i andra värden."

Vad har det här med kvinnligt spelutrymme att göra, frågar jag.

Celinean said...

"Du har en viss bild av feminism som du envist biter dig fast vid och stampar fast."

Samma sak kan man säga om dig, men jag kan bevisa att min bild är korrektare.

"varför skulle feminismen ha en essens?"

Menar du att vad som helst kan vara feminism/jämställdhet? Kan tex. Henry Laasanen eller Strindberg vara feministiska, båda problematiserar ju det könsliga? Om de kan inte, varför?

"och ja, att bekänna vad man själv ser som feminism ÄR väl av utomordentlig vikt - vad är feminism om inte människor som bekänner sig till ett visst sätt att gestalta världen, att ta ställning, oroas osv.?"

Jo visst är det så, men hur vet man att denna strävan sammanfaller med jämställdhet för de är ju två skilda saker, som du säkert förstår i Strindbergs och Laasanens fall? Vad som helst kan ju inte stå för jämställdhet? Eller menar du att bara att man tänker på/problematiserar könslighet redan, i sig, skulle handla om jämställdhet? Om detta inte stämmer i Laasanens eller Strindbergs fall varför skulle det stämma för feminister?

Det är denna fråga som intresserar mig, dvs. vad för slags jämställdhet handlar det feministiska projektet om. Jag nöjer mig inte med konstaterandet att en båda könen inkluderande jämställdhet typ: "kvinnors jämställdhet ökar även mäns jämställdhet". Vad för anledning har vi att tänka så? Varför är det inte så att kvinnors jämställdhet ökar kvinnors jämställdhet men inte mäns?

"Jag förmodar dock att just vi två inte kommer så långt i den här diskussionen."

Om du vill inte diskutera det här är det bara att säga till så skriver jag inget mer.

Celinean said...

"btw, ännu om att ta plats så är det där komplicerat. Jag tycker att det FINNS en poäng i att tex säga att män ska låta kvinnor höras, män ska lära sig lyssna. Kanske det var vad citatet avsåg. Men det är inte ett nollsummespel, det är att lära sig bli människa. Att vara öppen, och inte sluten, för andra."

Jag anser att det är precis tvärtom, att vi ska börja lyssna på män mera och låta män ta plats, kvinnor har redan fått ta plats alltför mycket och alltför länge på mäns bekostnad i jämställdhetsdebatten. Öppna en tidning nån gång så märker du.

Jämställdhet är inget nollsummespel, men som jag skrev är feminism och jämställdhet inte samma sak.

"Vad har det här med kvinnligt spelutrymme att göra, frågar jag."

Läs helheten, hon skrev ju att förändring blir till genom att kvinnor tar mera plats vilket magiskt leder till att allt blir bättre för män, för kvinnor vill ju endast ha jämställdhet. Konstigt att män inte vill det, men sen igen så är ju kvinnor godare än män.

Jag kommenterade hennes tankar på min egen blogg, kommenterar inte mera där pga. alltför kraftig moderering, du kan läsa en alternativ tolkning av hennes tankar där.

http://straightmansburden.blogspot.fi/2013/09/feministisk-bullshit-del-1984-och-jo.html



M. Lindman said...

Helt kort:

- Vad är feminism? Long story. Beror på vad man menar. Du tycks ha en stark idé om vad det är, att det är ett visst ansvarsflyende ideologipaket, en underjordisk agenda (om jag fattat dina inlägg här och på din blogg rätt). Det jag efter bästa förmåga själva skulle säga: folk är inte eniga om på vilka sätt orättvisor/förtryck osv. är könade. Det här kommer till uttryck i feminismens historia. Jag tycker att det är viktigt att ge erkännande åt denna oenighet, eftersom det visar att de här frågorna - dvs. frågor om kön, sexualitet osv. - är svåra. Så ja, antingen kan jag peka på oenigheten här eller så får jag uttrycka var jag själv står. Det intressanta här är inte vad feminism i sig är, utan olika sätt att begripa kön och olika sätt att handla som uttrycker olika feministiska förståelser (äh, blev lite abstrakt).

Det står dig naturligtvis fritt att framhålla en egen bild, men tänk gärna då på om den gör rättvisa åt feministiskt engagemang i all sin vardaglighet.

- "Jag anser att det är precis tvärtom, att vi ska börja lyssna på män mera och låta män ta plats, kvinnor har redan fått ta plats alltför mycket och alltför länge på mäns bekostnad i jämställdhetsdebatten. Öppna en tidning nån gång så märker du."

Jag pratar överhuvudtaget inte om jämställdhetsdebatten. Jag pratar om våra liv. Det här är inte svart-vitt, det handlar inte om att lyssna på någon mer, någon annan mindre. Det kan handla just om så banala saker som att märka att man sitter på ett sätt som upptar onödig plats, att rannsaka sig själv gällande vem man lyssnar på, vem man tar på allvar. Och det här kan ju könas på flera olika sätt, i en situation kan det t.ex. handla om att vara lyhörd för en mans erfarenhet.

Celinean said...

"Jag tycker att det är viktigt att ge erkännande åt denna oenighet, eftersom det visar att de här frågorna - dvs. frågor om kön, sexualitet osv. - är svåra."

De är inte alls så svåra som de flesta tror, att poängtera svårigheten är ansvarsflykt.

Helt kort:

Jag (an)ser att feminismen (och kvinnor) inte håller på med det de säger att de håller på med och att de inte vill ha det de säger sig vilja ha. Jag försöker klarlägga vad de verkligen håller på med, istället för att beskriva/bedöma dom på basen av deras ideal och självförståelse.

Jag vill helt enkelt avslöja feminism och kvinnlighet, det är målet med bloggen.

I mitt första inlägg skrev jag följande:

"1. En avgörande fråga

Frågan som falsifierar hela det feministiska jämställdhetsprojektet:

Hur kan någonting som aldrig brytt sig om vad kvinnor är och gör, annat än vad det är för kvinnor själva, handla om jämställdhet? Hur kan någonting som endast brytt sig om vad kvinnor har och vad det könsliga är för kvinnor handla om jämställdhet? Hur kan någonting som endast brytt sig om relationen värld(en)->kvinna men aldrig om relationen kvinna->värld(en) handla om jämställdhet? Hur kan en kvinna som aldrig tänkt på denna relation, annat än vad det är för henne, vara jämställd?"

Feminismen har på ett avgörande sätt endast intresserat sig för vad kvinnor har utan att relatera det till vad kvinnor är och gör, och ett sådant tänkande är varken vetenskaplig eller moraliskt hållbart och måste förkastas.