stress mgmt

På jobbet. Nära sammanbrottets brant. Försöker sätta mig in i ett nytt och intressant ämne för att alldeles för snart hålla en förläsning om det. Om det är något jag är dålig på, inte bara dålig utan katastrofalt vansinnigt bortappad, är det att föreläsa. Svettas och pratar goja, yrar, associerar, fantiserar, grovhugger i ett töcken, tar mig friheter med de språkliga strukturerna (mest i form av ööööö) och efteråt minns jag inte ett ord av vad som sagts. Nu sitter jag på jobbet och försöker läsa. Boktraven med böcker som ivrigt hamstrats från 5 olika bibliotek kastar en ominös skugga. Stör mig på ALLT. Kollegans skrivande dånar i öronen. Dunk dunk dunk ... DUNKpunkt. Jag funderar på om jag försynt ska be hen skriva lite tystare, men heregud jag hamrar själv på tangenterna när det faller sig. Och egentligen finns ju det där ljudet mest som en projektion. Försöker lyssna på musik men också musiken distraherar (har ägnat ett excessivt antal timmar åt att skaffa hörlurar, ett essentiellt arbetsredap, hejdå hörsel). Kan inte tänka en enda tanke utan varje tangentnedslag splittrar tankeverksamheten. Inte ens det lugnande flödet på Facebook hjälper, då hjälper ingenting. Går ut i solen, en enorm frihetskänsla utanför Arkens stängsel fastän jag bara traskar trettio meter till fiket som utgjort många dagars räddning. Sätter mig utanför och läser - börjar omedelbart smyglyssna på kollegor från andra discipliner som snarvlar Wittgenstein, form & innehåll. En konstvetaremeritus skymtar förbi och där ser jag fem bekanta till. Hej hej hej, yes ses sen. Får ett gott didaktiskt råd mitt i alltihop. En geting surrar runt huvet och nog är det en fin höstdag fast det annars är eländigt. Vandrar de trettio metrarna tillbaka. Min kompis berättar en god nyhet. Min mor ringer och redogör för olika sorters plommon och vad olika släktingar haft för sig. Tänker några förskingrade tankar om begär, retorik, Platon och den där panikstressen försvinner plötsligt. Det blir vad det blir - själen är odödlig, skönhet är godhet och idéerna är eviga, så det så.