årets martha

... det är ju jag! här står jag vid spisen en kulen söndagskväll med projektet äppelmos rott i hamn. helgens eventuella rumlande försvinner i ett nafs ur medvetandet och istället är det den oändliga stoltheten som pöser. här har jag fotograferat det hela riktigt fint, moset smakar gott sen i höstmörkret:

hoppas jag kom ihåg att diska plastbunken ordentligt, annars möglar hela rasket. ja i själva verket är det här ju så intressant att vi fogar in en aptitretande bild till från mitt mysiga kök. sen vid tillfälle ska jag vaska av mikron, och kaffebryggaren. kanske borde bjuda in någon hygienmedveten person. en fördel med att vara städointresserad synskadad person är ju att skiten faktiskt blir rätt osynlig. bildens filosofiska djup har att göra med att den oberoende av konstnären Lindmans avsikter (att föreviga bragden och myset) och försök till estetiskt tilltalande arrangemang av föremål visar upp verkligheten som den faktiskt är (smutsig), och så får konstnären genom sitt verks skoningslösa mimesis upp ögonen för en sida av den empiriska verkligheten som hen dittills varit blind för men som nu här i fotografiets egen logik blottläggs.

När vi för en gångs skull är inne på det här med sunt leverna och dygder tänker jag att man gör bäst i att läsa Nanna Johanssons kloka tips om en nyttig och variationsrik diet!