om självbedrägeri

Vissa situationer påkallar behovet av vaxspolning av öron. Hörde jag rätt? Vi sitter på en servering och lyssnar på musik. Ett samtal börjar slingra sig, en utläggning påbörjas. En tjej jag inte känner börjar prata om sina relationer, sin syster, sig själv - det är viktigt att hålla sig i skick om man vill hålla sig på marknaden, om ens värde på marknaden ska hållas intakt. Tanken: män vill ha kvinnor som jobbar med sig själva, som är beredda att satsa tid på gymmet och eventuellt på operationsbordet. Så här är det och det är Naturen, det är så det är och ingen kan ändra på det. Hon säger det här med ett leende, tonen är entusiastisk. En i sällskapet påpekar torrt & adekvat: du tror ju inte själv på det du säger. Där uppenbarades alltså en gräns, du kan inte mena det du verkar mena, dina ord måste förstås på ett annat sätt. Det lustiga men samtidigt begripliga: å ena sidan är det här en undran inför vad du menar, å andra sidan handlar det också om vad någon vem som helst kan mena. Det som är svårt att tänka klart kring här är relationen mellan 'att mena vad man säger' och självbedrägeri: vad gör man egentligen när man säger/tycker/tänker att någon bedrar sig själv? Är det en psykologisk anmärkning om den andra? Är det en fråga om vilken meningshorisont jag kan se? Handlar det om vad jag uppfattar som gott/vidrigt/meningsfullt? Men om utsagor/tankar om andras självedrägerier måste ses i ljuset av vem jag själv är, hur kan jag då samtidigt känna att det här också gäller dig, att det inte bara handlar om rent subjektiva åsikter? Det är, tror jag, fel att säga att varje omdöme om självbedrägeri är subjektivt. Det finns rum för att säga: 'kan någon mena det här allvarligt?' Frågan är vad man har sagt, hur det ska uppfattas. Förstås kan det inte handla om helt neutrala, befintliga meningskluster som man plockar fram. Utan kanske: att kämpa med hur saker betyder, att söka sig fram genom sina egna reaktioner (reaktioner måste inte vara 'bara subjektiva' även om de kan vara det; en reaktion kan t.ex. säga något om vilken situation jag överhuvudtaget befinner mig i), artikulera dem, begripliggöra genom att se vad som ter sig meningsfullt för andra.