ekonomi for dummies

Jag läser Philip Goodchilds utmärkta Theology of Money (tack för tipset P!). Det jag gillar i boken är de enkla, råa påminnelser den ställer oss inför. Som denna:

[The] extreme vulnerability of the monetary system constitutes the very source of its power. Not only are economic agents committed to making future profits to pay off current debts, but governments are committed to preserving and restoring a fragile monetary system. Moreover, such devastating effects tend to impoverish and disempower ordinary people, while international bodies ensure that reconstruction gives prime importance to the re-stabilization of the monetary system in the interests of international capital as the precondition for any political action. Volatility and instability, the result of the 'internal contradictions' of capital, only strengthen the system as a whole.

'Politik', just nu, är mer eller mindre synonymt med att 'rädda ekonomin'. De politiska 'alternativen' är tillväxt eller austerity* - något bortom detta finns inte på kartan. Med en ekonomi som befinner sig i ständig kris finns det inget rum för politik - vilket är perfekt för att t.ex. helt diskret nedmontera välfärdsstaten.

* Jag har tidigare mest stött på begreppet austerity i relation till exegetiska uttolkningar av Wittgenstein. Nu har 'austerity' blivit politikens modebegrepp. Jag, en inbiten motståndare till närsynt exegetik, föredrar nog torra och oändliga utläggningar om Tractatus framom politiker med fina frisyer som säger att statens främsta uppgift är att reda sig i det hårda läget.

[The value of money] must be maintained at all costs. Indeed, the very fragilitiy of the financial system, its vulnerability to frequent regional crises, is the very source of its power. Traditional political means have no force against its spectral power. No institution, whether in the form of a state, a revolutionary vanguard, or a people, is able to control it. The power of money cannot be seized by physical force, even if a finite quantity of valuable assets can. The power of money cannot be restrained by legislation or an act of will, for the locus of its value is always reflected elsewhere in future exchange. Attempting to control money is like attempting to seize hold of an image in a mirror or a ghost. The spectral power of money, for all its ephemerality, is no less real. It is even invulnerable to enlightened critique, for there is no mode of social representation that escapes its power.

Jag tror inte Goodchild har helt rätt, eller det verkar finnas mer att säga, men han får nog fatt i något här.