Sitter på café Art med den
couchsurfare som jag hostat. Först nu märker jag hur obscent gröna träden är den här årstiden och hur det alltid är en viss dag om året jag slås av att jösses, så här såg det inte ut förra veckan. Kaféet är populärt, till och med på morgonen. Couchsurfaren och jag är överens om att arbetssamhället has got to go. Jag visste inte att det går att försörja sig under längre tider genom att frivilligarbeta, att få mat och tak över huvet för att hjälpa till med lite olika saker - och att det här systemet är relativt utbrett i Europa. Visste ni? Det säger något om mig att jag, då jag överhuvudtaget tänkt på den här arbetsformen, associerat till hippies eller medelklassungar som vill fly stressen ett litet tag. Couchsurfaren menade att det finns många olika inställningar till frivilligarbete, och att många inte ser det som en "paus från det vanliga livet". Arbetsfilosofen lystrade.
Min kompis lotsar mig till ett bra kafé nära Port Arthur. Kaféet spelar jamaicansk musik från förr och är ett sånt där ställe dit man antagligen inte hittar om man inte fått det utpekat. Port Arthur - en stadsdel som är gemytlig och trähusmysig men jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo där.
Fågel i träd:
Åboidyll och bedårande stolpe (beundra fotografens känsla för vinklar och bildens harmoniska fokus) - kolla farbröderna:
För att fira mogna år fyllda av en av oss sätter vi oss på bussen och åker ut till obekanta trakter för att käka fulpizza på en ödslig sylta. Vi vandrar tillbaka in till stan genom fulsnygga landskap, korsar Port Arthur igen och ägnar kvällen åt en alldeles utomordentligt grundligt genomförd barrunda. Kvällsljuset är märkligt/magiskt som det brukar vara i början av juni. I en av barerna brölar de där ständiga screenerna. Fotbolls-EM mal på, sedan en helt absurd direktsändning från en centerpartistisk partistämma. Kvällen slutar på Cosmic som är en bra plats både för eftermiddagskontemplation och sena kvällar. En bar som är inhyst i stans mest misslyckade shoppinggalleria kan inte vara något annat än opretentiös. Vi dricker öl från the land of the free and the brave (Åland).
4 comments:
Fina bilder, roligt med äventyr i egen stad!
Jag faktiskt också också tänkt mycket på det här med frivilligarbete, att det är helt fullt möjligt att leva så, men samtidigt vilka risker man tar när man gör sånt.
Jag frivilligarbetade ju på ett barnhem i Guatemala en sommar, men fick enbart avsmak av det eftersom jag hela tiden hade känslan av att det var just medelklassungdomarnas get away-partypool jag hade åkt till. Och det äckligaste var väl att alla trodde att de "gjorde en bra sak" medan de egentligen bara tog bort möjligheterna för ortsbefolkningen att få jobb. Samtidigt satt det en plastikopererad Krösus på de flesta av pengarna man betalade för att få göra sitt frivilligarbete (!), medan barnen levde i fullständig fattigdom.
Så jag tror man måste syna organisationerna man vill jobba med jääävligt noga innan man gör nåt slags frivilligarbete. Alternativt bara fixa nåt slags jobb själv.
Ja, du talade ju nu uttryckligen om frivilligarbete i EUROPA, vilket gör min point ganska avlägsen, hehe. Det vet jag heller inte nånting om!
Stämmer säkert som du säger: att om man jobbar för en organisation, måste man se till att det inte är någon Krösus som exploaterar folk. Det som couchsurfaren berättade om hade ganska lite med organisationer att göra, det var mera att hjälpa privatpersoner tex i lantbruk och sånt. Men jo, det är knappast rätt att glorifiera den här arbetstypen. Det jag främst blev intresserad av var att man liksom kan leva längre perioder utanför lönearbete.
Jo, förstod nog också att det var poängen men slirade lite ur;)
Post a Comment