3 December 2011
See its sulfury shine/ See the big city moon/ 'Tween the radio tower/ 'Tween the big diesel rigs
Jason Molina, som bildade kärnan i projektet Songs: Ohia, gör musik som antingen är lysande, hjärtskärande eller lite medioker. När han är bra är han så in i helvetes bra. Enkla fraser lyfts i Molinas frasering upp till något alldeles särskilt. Under namnet Songs: Ohia har han gjort magiska saker som Axxess & Ace, The Lioness, Ghost tropic och den skiva som de här låtarna är hämtade från, Didn't it rain. Under sitt eget namn spelade han för ett antal år sen in en av, enligt min mening, historiens bästa skivor - Let me go, let me go, let me go. Tyvärr har Molina stundvis ägnat sig åt lite mera bredbenta sektioner av country/folktraditionen. Det glömmer jag helst.
Om ni gillar Songs: Ohia kan jag meddela att jag hittat en annan artist som gör musik i samma anda: Richard Buckner. Our blood, som gavs ut i år är riktigt, riktigt awesome. Buckners musik är perfekt att sura till. Han har en osviklig känsla för arrangemang.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Angående Buckner har jag en fråga som du kanske kan svara på. Jag tyckte att "The Hill" var lysande, men därefter tröttnade jag på honom. (Jag vill minnas att det var "Impasse" och "Dents and Shells" som jag tyckte var tråkiga.) Om du ställer det han gör just nu i relation till det han gjort tidigare, hur skulle du då beskriva det?
har just hittat buckner, hade bara lyssnat på Our blood. The hill fanns på spotify, och vid första lyssningen verkar den lysande. Mycket annorlunda än den senaste skivan. Såhär omedelbart verkar the hill mera straightforward än den senaste som är lite svårfångad. Our blood är också en lågmäld historia. Är alla hans tidiga skivor bra?
Har nu spenderat dagen helt i Buckners sällskap och JÖSSES han tidiga grejor är fina. Både The Hill och Bloomed är ren magi från början till slut. Sättet att närma sig musik är helt annorlunda än på den senaste skivan - varken bra eller dåligt, för mitt öra. Bra att du tipsade om den där skivan!
Ok, då kanske det är som jag misstänkte, att jag tycker hans tidiga saker är bättre än hans senare (även om jag nu inte har lyssnat på honom sedan 2003 sådär). Men jag kanske stiftar bekantskap med honom på nytt någon dag.
Anledningen till att jag uppskattar "The Hill" så mycket är, tror jag, att texterna verkligen är bra. De flesta musiker kan ju inte skriva, så det är konstigt att inte fler gör som Buckner, tonsätter en diktsamling.
Post a Comment