in the parking lot where I waited alone...

Det blir lite för glansigt i nev jårk. Gräver i countryhögen. Jag tycker varenda en ska lyssna på Handsome familys album Twilight (nej, glöm den där skitfilmen) från 2001. Jag hittade inte något Youtubeklipp innehållande The Dark Eye, som ja, trögar fram i en rytm som inget har i indielokalen att hämta, men så här låter texten. Sånt här tycker jag om.

In the parking lot where I waited alone
A white bird sat sleeping on the broken pay phone
And up came a black beetle dragging off a green fly
Underneath a parked car and then out of sight
And I felt a dark eye turn its gaze upon me
As if the earth, the earth could see
A dark eye, a dark eye
A dark eye fell on me

In that parking lot where a prairie once grew
And through the tall grass, the buffalo flew
I heard something crying way down below
Where the sewerlines snake around Indian bones
In that parking lot, cars baked in the sun
And somewhere down the road, the pop of a gun
I watched a red ant crawl up my shin
And I felt so sad until it bit my skin
A dark eye, a dark eye
A dark eye fell on me

Men för att ändå spela upp en fin bit musik, här är Louvin brothers. Deras skiva, MÄSTERVERK, satan is real (1960), har riktigt nyligen getts ut på nytt. Bara tanken på slarviga suputen Ira och ordentliga Charlie och deras repertoar (mördarballader och Jesusballader), gör mig på gott humör.