22 November 2013

välfärdssamhället krackelerar?

En kort och antagligen fånig fråga. Jag läser i gårdagens Husis (21.11) om en bok som blivit nominerad till fack-Finlandia. Boken handlar om sinande oljekällor och hur saker förändras i och med det. Husis vinkel på det här (jag har inte läst boken) är delvis olika formuleringar om att välfärden då kommer att få stryka på foten på olika sätt (rubrik: "Vi utnyttjar välfärdens sista droppe"). Enligt HBL föreställer sig författarna till boken att välfärdssamhället inom en snar framtid monterats ner. "Det trista är att boken ger verkligt dåliga odds för att välfärdssamhället - som redan lever på lån - inte ska avveckla sig självt." Avveckla sig självt, minsann. Men samtidigt pratar man om att vår "livsstil" (semesterresor, privatbilism och annat) är omöjlig att upprätthålla. Det är, tycker jag, nog en helt annan kategori. Jag reagerar på grumligheten - som jag ser det - i hur man tänker på att vi inte kan leva som vi gör nu. Det är enormt viktigt att se att våra liv i överflöd och slöseri helt enkelt av nödvändighet kommer att ändras, och det drastiskt. Men välfärd? Jag har författat en text om varför det är farligt att tänka att vi måste förbereda oss på att välfärden skärs ner, att oron om att välfärdsstaten håller på att gå i graven blir en självuppfyllande profetia som avskaffar politiken, eller den subversiva politiska föreställningskraften till förmån för ett underkuvat "det går som det går, bara att förbereda sig på det värsta". I den texten tänkte jag på "välfärd" som de grundläggande sätt på vilka basbehov tillgodoses genom den sk. välfärdsstaten. Nu drabbar mig en liknande tanke. Varför skrivs det om att hyvla i välfärden snarare än att - öh - hyvla i kapitalismen? Är tanken helt enkelt så främmande, att det är lättare att föreställa sig välfärdsstaten, grundbehoven, krackelera än att föreställa sig ett annat ekonomiskt system som innebär t.ex. mindre svinn? (I artikeln talar man istället i allmänna termer om att förbättra "oljeeffektiviteten" - ärligt talat har jag ingen aning om vad det betyder.) Med andra ord: vad innebär de här framtidsutsikterna om att den billiga och lättillgängliga oljan tar slut, på vilket sätt ställs scenariot upp och vilken plats ges åt det politiska?

Barnsliga frågor, visst. Men sånt går jag runt och undrar. Den här bloggen har karaktären av tankens fisar, sådeså.

4 comments:

den elaka bloggaren said...

den där slutsatsen om att just välfärden måste avvecklas som texten gjorde fick mig nästan att börja överväga en insändare. faktiskt. man kan ju tackla en ofrånkomlig radikal sänkning av vår materiella levnadsstandard på flera olika sätt, och tillgången eller icke-tillgången till olja kan inte fatta politiska beslut för oss (hur skoj det än vore för högern att få oss att tro att oljan har en vilja). vi kan alla sjunka jämnt, eller så kan en del av medelklassen fortsätta lite liknande som förr medan man kastar de fattiga, utslagna, gamla, idioterna och narkomanerna ut i kylan. det är två olika saker, helt olika saker.

men sen tänkte jag att fan heller jag ger så mycket värde åt en text i hbl. sen tror jag att många tänker sig att välfärdssamhället är det att det går bra för samhället, att det är hög levnadsstandard, och i den bemärkelsen försvinner det ju inom de kommande 50 åren. men sjunker levnadsstandarden jämnare över befolkningen eller mer koncentrerat, det är en politisk fråga (för att upprepa mig).

M. Lindman said...

Jag tror att du har rätt när du säger att välfärdssamhället förknippas med att det går bra för samhället. Och just det är väl en uppfattning som borde ruckas på - radikalt. Att levnadsstandarden sjunker är säker sant och som du säger, hur det görs är en politisk fråga. Jag tror det är farligt att ge oljan den där närmast metafysiska rollen, när oljan tar slut då -. Som att just det där inhiberar vår förmåga att fundera över hur samhället ser ut och vilka orättvisor som borde åtgärdas.

Knepigt det där med insändare. Ibland har jag också lust att skriva men, uff.

d.e.b. said...

sen kommer det galningar och svarar (särskilt i hbl), civilingenjörer som utexaminerades -62, som vet precis hur det är ställt där de sitter i sin fåtölj i esbo eller grankulla. nej tack, liksom. men nångång kommer gränsen emot, det här var nära, för det var bara så enfaldigt enkel högerpropaganda (undrar om det ens var reflekterat eller om han trodde det var så, att man kan använda naturvetenskapliga skäl för sina egna politiska preferenser - eller om det ens var hans egna preferenser, eller om han har blivit lurad).

M. Lindman said...

Jag förmodar att det (anti-)politiska var nästan helt och hållet oreflekterat. Sen blev det inte klart vad som vara bokens hållning och vad som var artikelförfattarens.

Ja du, debatter i Husis har ofta just den där karaktären. Därför läser jag bara sporadiskt (t.ex. s.k. "klimatdebatt" ids jag inte alls följa med). Men sen ibland, sällan, är det någon som skriver nåt som är helt spot on.