luftombyte

Det är något jox med ventilationen på mitt jobb. Om rummet ens är lite varmt blir där kvavt som i något slags krypta. Man sitter slö och dö på sin stol och kippar efter luft. Så vrids temperaturen ner för att få bort den där närmast bedövande dåliga luften. Det kvava försvinner, men det blir kallt, ja så kyligt att jag börjar föreställa mig att jag befinner mig på en polarexpedition. Sitter med frostbitna händer och en istapp under näsan, musklerna styva och spända - kan inte tänka en enda tanke. Jag säger till Y det som alltid nån av oss säger under dagens lopp: "jag tar en lur". Lägger mig på jobbsoffan, för kallt för att sova, somnar sen ändå. Drömmer att jag ligger i samma soffa och med jättehög, nästan skrikig röst föreläser för Y om vad "produktionsförhållanden" är, egentligen. Håller på i evigheter, lägger ut & lägger ut, förklarar och härjar. Y är tyst i sitt hörn. Sen -. Eller drömmer jag det där? Jag vaknar upp i samma soffa i samma kyliga rum och funderar efter. Men det var den skitdagen. Nu sitter jag hemma i ett trivsamt dammoln och lyssnar på den sorgligaste musiken och försöker filosofera medelst tegelstenar. Det fungerar. Det är roligt att skriva just nu. Jag är glad som en lärka här i höstmörkret, bland textslimsorna.