"begriplighet"

Jag roar mig med att gå en kurs om antropologins filosofi och där slås jag för tusende gången av filosofins märkliga sätt att göra mos och grus av den livslevande världens mångfald. Det är detta ständiga tjat om begripligheten. BEGRIPLIGHETEN (intelligibility). Den är a och o när det gäller allt annat än oss själva. Allt ska BEGRIPAS: regndanser, kosmologier, John Cooks död, återuppståndelsen, könsstympning, en intrikat rit där man låtsas att någon dödas. Som om den första frågan vi ställer oss i relation till en ny sak: but what does it MEAN? Och att den frågan ställs i något slags avmätt allmänt utrönande om hur det på riktigt ligger till (snarare än att man t.ex. omedelbart har olika reaktioner och förförståelser i relation till saker man förundras över). Det som är mest lustigt med allt detta är att vissa filosofer just i och med sina förståelsebekymmer får det att se ut som om vi människor går runt här i jordelivet med endast uteslutande en enda sak framför näsan och ögonen: "getting the world right" (och om vi inte medvetet går omkring och gör oss teorier om saker finns dessa teorier mystiskt inbyggda i allt vi gör). Vilka sysslor vi än är insyltade i är det ett bestyr som upptar vår uppmärksamhet jämt och ständigt och helt grundläggande konstituerar det mänskliga varat: "our cognitive enterprise of reasoning". Om det är något enskilt som jag blivit ytterst skeptisk till under åren av filosofistudier är det det här med filosofer som ska förstå och begripa eller filosofer som lägger ut hur vi ständigtjämt är inslingrade i förståelseproblem. Genast när förståelseordet dyker upp börjar varningsklockorna dåna i huvudet. Förstå, vad då förstå?

Our cognitive enterprise of reasoning, det var nog dagens festligaste uttryck.

 (Kursen jag går på är bra, det är de rationalistiska filosoferna som är minst sagt surrealistiska.)