4 November 2013
"kulturkritik"
För några veckor sedan ögnade jag igenom ett mejl som marknadsförde en kurs riktad till fakultetens studenter, en kurs där man lär sig skriva kulturkritik. Jag läste inte så noggrant men var helt och hållet övertygad om att ÅA sadlat om till revolutionsuniversitet eller åtminstone civilisationskritiskt sådant. Alltså, jag var helt 100 på att studenterna skulle lämna in skrivuppgifter om Spengler, Kraus, Adorno, Arendt och Marx. Drag under galoscherna i ankdammen och kalas för arga gubbar i pullover, tänkte jag, nu blir det omvälvande ankplask. För nån dag sen upplystes jag om att kursen handlar om att skriva recensioner och annat. Inledningsvis: besvikelsen! Men på riktigt - en sådan kurs om kulturellt skrivande borde jag säkert springa på, om tid funnes. Det låter som en bra och viktig kurs, hoppas den är välbesökt. En välskriven och analytisk recension är guld värd. Mycket bra initiativ, med eller utan arga pullovergubbar som hatar civilisationen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
En sak som slår mig och som kunde diskuteras mer är hur det kommer sig att kulturkritik inte verkar finnas längre. Kritisk mot allt möjligt kan folk vara, men någon kulturkritik ser jag inte. Vad beror det på? På att det inte finns någon kultur längre?
För övrigt: pullover?
Jo, åtminstone är det få som själva skulle kalla det de gör "kulturkritik", även om t.ex. böcker som Nina Björks "Lyckliga i alla sina dar" kunde kallas kulturkritik (vad man än i övrigt tycker om den).
Ja, pullovern var nog en lite random association, en bild av Thomas Bernhard sittande på en bänk i motljus iklädd mysig pullover som för mig blev urtypen för arg kulturkritiker.
http://www.salzi.at/images/articles/2008_05/3515/u1_Thomas-Bernhard.JPG = kulturkritik
Funderar ännu kring kulturkritiken. Är det verkligen så att den inte finns längre eller bara att folk inte beskriver sitt eget eller andras tänkande så? Jag tänker t.ex. på en del feministisk kritik som t.ex. människor som influerats av Valerie Solanas. Här tycker jag att begrepp som kulturkritik passar alldeles utmärkt för att fånga vad det är frågan om. Också i litteratur just nu finns ju en hel del som jag själv vore benägen att kalla kulturkritik, t.ex. Johan Jönsson. - - - Men kanske är det svårare att hitta kulturkritik i filosofin? (På den engelska wikipediasidan om kulturkritik nämns Zizek som exempel på kulturkritiker, hur ska man ställa sig till det?)
Nina Björk kunde vara ett exempel på kulturkritik idag. Zizek är däremot ett bra exempel på det jag var ute efter - vad man än säger om hans kritik i övrigt finns det inget i den som riktar sig just mot (t.ex. den västerländska) kulturen. Och det där kan man dra ut till att gälla "Cultural Studies" mer generellt - någon kulturkritik kan jag inte se där.
Solanas är givetvis ett bra exempel på en kulturkritiker. En sak som jag skulle säga är avgörande är att kulturkritikern inte ser representationsfrågor som på något sätt centrala. Det skulle nämligen betyda att det inte är något fel på vår kultur som sådan, samma kultur som idag ska bara produceras av en grupp som är annorlunda sammansatt.
Jo, helt sant om representationsfrågorna. I själva verket skulle jag önska att en riktigt saftig kulturkritisk bok skulle reda ut det här med upptagenheten (den kanske är bra ibland - men) kring "vem som får komma till tals", bara som ett typiskt exempel på representationsfrågor som tenderar att på olika sätt bekräfta hela kulturen (t.x. att det är viktigt att "komma till tals" och vinna erkännande inom den rådande kulturen).
Och nej, någon kulturkritik i Cultural studies kan inte jag heller se.
Post a Comment