14 October 2012

re: förundran

går några kvarter till martti. har länge fascinerats av en sylta där man på ytterfasaden ser en bild på mat som inte kan beskrivas som annat än djupt obehaglig. idag bestämmer jag mig för att gå in. de har tagit bort den obehagliga bilden tror jag. äter världens läskigaste burgare medan elvis skrålar suspicious minds och ett par trötta medelåldringar sitter olyckligt försjunkna i sina iskender som simmar runt på tallriken. ett par killar kommer in och en av dem kan inte sluta skratta. han skrattar och skrattar. vandrar hem genom kvarter som jag sällan går i. ett fint grönt hus. solen reflekteras i en bil. en tant skyfflar löv med en sopborste. mössan tanten har på sig är röd eller lila och jag kommer på att min mormor hade en likadan som hon hade på sig vid speciella tillfällen. ett äldre par marscherar sammanbitet fram i sina vindtygsdresser. blir förvånad över att höra ett gäng fåglar i ett träd men såklart vet jag inte vilka fåglar det rör sig om eller hur deras flyttbeteende ser ut. löv smattrar mot ett staket och jag håller på att snubbla över ett halvätet äppel. burgaren dansar i magen - jag tänker på att ta en lur. allting är enormt och intensivt vackert.

2 comments:

Kontinuitetsvägraren said...

ooh! fint skrivet! Jag gick här i lonttis också häromdan (häromdan, här går jag ju varje dag), såg hur lönnlöv hade fallit ner på bilarnas tak o vindrutor så jag kom att tänka på bakverk med strössel på:) gillar hösten, o lukten.

M. Lindman said...

ja! lukten. vill knarka den. att ruttet, asfalt och jord kan dofta så vackert.