Bes kommentar på förra inlägget om skriftliga ovanor påminde mig om hur mycket jag älskar utropstecknet. Utropstecknet! Jag läser gärna författare som använder utropstecken! Friskt mod och ambivalent humör! Mare Kandre är fin just därför! Och Belyj! Kanske andra också men dem har jag glömt! Jag tycker att filosofin gärna borde våga sig på flera utropstecken! Jag blir ofta försiktig i överkant när jag skriver filosofiska texter. "Kanske kan man tänka... Man kanske är benägen att... I något avseende..." Fram med utropsfilosofin hörni! I någon bemärkelse tänker vi kanske att det här är en empirisk poäng men egentligen rör det sig om ett begreppsligt misstag! Kanske skulle ingen orka läsa en sådan text som verkar skrika eller jubla hela tiden? Men vad vet jag!
Utöver detta är allt bra med mig! Jag har huvudvärk (hoppas det inte är mögelhuvudvärk!), och skriver, har flyttat en soffa från ett hörn till ett annat, druckit en kopp kaffe för mycket, frågat min kollega om hon hade painkillers och det hade hon!
6 comments:
När jag tänker på utropstecken, tänker jag på gamla Kalle Anka-tidningar, där punkter aldrig förekommer, bara utropstecken, gissningsvis av trycktekniska orsaker.
Men man kan ha sämre stilistiska förebilder.
Man kan också överanvända komma-tecken, vilket jag gärna gör, och just gjorde.
Hihi, det var rolig användning av utropstecken i det där inlägget! Får lite känslan av att du har druckit kaffe :-)
Och filosofin kunde säkert behöva lite fler utropstecken!
h.: ja, som du säger: det finns sämre stilikoner!
kontinuitetsvägraren: ja, kaffe är en farlig drog, hela världen förvandlas till utropande tecken!
eftersom jag är inne i en fas då jag 1. sociologiserar över psykologisesing så passar det säkert bra att 2. psykologisera över interpunktion, jag undrar vad det berättar om mig respektive dig att du gillar utropstecken och jag diggar när andra eller jag själv använder numrering av poänger i löpande text (som foucalt gjorde).
elaka: 1. det undrar jag också! 2. samma här!
Post a Comment