Jag mosar hjärnan till babymat genom att läsa en sån där marknadsförd amerikansk bok, Joshua Ferris' Så fick vi se slutet. Boken handlar om ett gäng reklambyråfolk. Redan det borde få varningslamporna att blinka. Rörmokare, okej, byråkrater, visst, gärna, en story om gruvarbetare - absolut. Reklamnissar - öö, inte nu igen. Jag läser ändå. Och blir trött, väldigt trött. Boken är helt tydligt ett försök att skriva kul men känsligt*, lite melankoliskt, om livet på jobbet, som The Office eller modern Mad Men fast som roman. Det är nästan så dåligt som det låter. Kontorsfolket beskrivs som småaktiga och ständigt neurotiska - överraskande! Alla är rädda för att bli uppsagda! (I reklambranschen ska man vara ung och snygg men det verkar nästan ingen i romanen vara.) Såklart ägnas en stor del av boken åt de tokroliga skitsaker som man fördriver tiden med på jobbet. Man strider om stolar i det oändliga, och denna läsare suckar. Vuxna blir ungar. Ferris gör sitt bästa för att skapa något slags klaustrofobisk stämning, men han lyckas inte riktigt med det. Istället blir det här en serie klichéer om udda existenser och nojor, arbetets leda och skvaller som åtminstone får tiden att gå. Ett märkligt grepp som författaren tagit till är att bokens perspektiv är ett kollektivt 'vi'. Utan att alltför mycket klafsa runt på kollektivitetens slammiga bottnar verkar poängen vara att beskriva någon form av allmän mentalitet, ett jobbets sammansvetsade/splittrade 'vi'. Tyvärr lyckas det inte alltid så bra, utan greppet känns för det mesta forcerat. Ibland träder bokens fäbless för drift med jobbledan tillbaka för något mera intressant: kontorstyperna ställs ständigt inför varandras svårigheter, men det enda som händer är att det snackas, spekuleras, dryftas. Här är romanen som bäst, när ängslighet kopplas ihop med feghet men samtidigt hur ett visst arbetsklimat skapar dessa nervösa typer. En annan sak som lyckas i romanen är att få fatt på hur människor på de mest obegripligt begripliga sätt tycker om sina jobb och sina kollegor trots allt skitsnack och meningslöst arbete som görs där.
* av en KÄNSLIG författare!
No comments:
Post a Comment