'Du är en kvinna'

Vissa saker kanske man inte borde hålla för sig själv. Jag och en kompis festar sent på en bar. Öl implicerar nödighet. Damtoaletten är upptagen. Jag tänker på att alltid känna ett obehag inför att gå in där, kanske mötas av kommentaren, 'det här är ju damernas!' Min blåsa säger sitt. Jag går till herr-WC:t. Där är ingen, förutom någon i ett bås. Det är lugnt, alltså, tänker jag. Sen kommer en kille in. Efter en stund märker jag att hen skärskådar mig, uppifrån ner. Noggrant. Slutligen börjar hen lägga ut texten om vad som enligt honom är grundläggande fakta. Jag är kvinna och borde inte finnas där. Hans ton är aggressiv, mer än bara indignerad (mer än 'hö du som tar dig rätten att...'). Jag säger ingenting. Hen upprepar. Jag håller käften och när den andra går ut genom båset går jag in. Efter en sekund ser jag ett hål öppna sig i dörren. Min pissfulla hjärna hinner skapa bilden: okej, karate kid ---. Hen har slagit handen igenom någå jävla planscher som täckt över ett redan befintligt hål i dörren. Dit sticker hen in sitt fejs. Jag inser att under en sådan blick blir inga behov uträttade. Går ut ur båset. Killen blockerar vägen. Jag tänker att nu kommer något att hända; jag kommer inte att komma ut från det här stället med käken eller näsan i behåll. Buffar mig förbi killen - ingenting händer. Väl utanför toaletten: en känsla av att ha kommit undan något. Ett slags chock. Det konstiga är att jag inte riktigt är på det klara med vad som var mest våldsamt i den där situationen, 'du är en kvinna' eller att en kille sticker sitt ansikte in i en dörr eller att hen inte släpper förbi mig. Visst var jag burdus mot killen. Kanske är det dumt att ta en toa i anspråk; ändå - det kändes helt omöjligt att retirera och ursäktande bekänna: nog är jag allt en kvinna, nu ska jag gå in på stället där jag hör hemma. Jag funderar på hur situationen är annorlunda än när någon skriker i örat på mig att det här är damernas!!!! Den här situationen är våldsam på ett annat, omedelbart men oförutsägbart vis som får mig att tänka på en gång när en gubbe smyger upp till mig, hen ser ut som en karaktär ur Åsa-Nisse, och med ett kusligt brett leende hör hen sig för om jag är kvinna eller man. Hen får inget svar. En lång stund efteråt kollade jag att det inte står nån Åsa-Nisse-gubbe i något hörn. Ännu vet jag inte riktigt vad som hände i den där baren, men jag blev riktigt fucking rädd men riktigt förbannad samtidigt.

"To pass as a man", "to be a man", "to be a real man". Okej: sign me out.