om skitjobb

Att säga att något är ett skitjobb är inte att säga att det är oviktigt. Det finns skitjobb som i och för sig innehåller viktiga uppgifter: att dela ut post till folk, att jobba inom hemtjänsten. Sen finns det skitjobb med mera tvivelaktigt innehåll, som att kränga naturläkemedel per telefon, eller att fixa middag och passa barnen åt överklassen. I en kolumn i GP diskuterar Cecilia Verdinelli kring erfarenheten att titta på jobbsökarsidorna. De flesta jobb är skitjobb. Med det menas jobb som innehåller dåliga villkor men hög kontroll. Verdinelli ställer den viktiga frågan hur det kommer sig att det är sk. lågstatusjobb som kringskärs av en hög grad av övervakning. - Ett politiskt påstående som går på tvären mot olika arbetslinjer (som, vilket Verdinelli påpekar, förnekar att det finns skitjobb) är att fråga sig hur det kommer sig att a) allt fler jobb har dåliga villkor och b) viktiga jobb (och inte meningslösa högstatusjobb), som att jobba inom hemtjänsten, har dåliga villkor.

Att fundera kring skitjobbens utbredning är viktigt. Och att göra det är viktigt eftersom det påminner om varför snack om att det är viktigt för alla att ha ett jobb oavsett vilket är högst dubiöst. Men i motsats till en del samtida arbetskritik vill jag hävda att en lika viktig sida av den här diskussionen måste vara att göra klart att vissa arbeten är potentiellt sett meningsfulla och viktiga, inte för att de är samhällsbärande, inte för att de skapar tillväxt, inte för att de skapar flera arbetstillfällen, utan för att de har att göra med vad det innebär att leva i en god värld, i en fungerande omgivning.

I Under strecket häromdagen ingick en artikel om alienationsbegreppet:

Man talar ibland om ett uppsving för marxismen. Innebär det att alienationsläran fått nytt liv? Det är svårt att se en sådan pånyttfödelse. ”Alienation” har blivit en del av vardagsjargongen, men till priset av att begreppets systemkritiska drag försvunnit. Allmän hopplöshet, förtvivlan och ”utanförskap” har ersatt medvetenheten om arbetets alienation. I det politiska livet och den intellektuella diskussionen spelar själva teorin en marginell roll. Vem diskuterar nuförtiden arbetets innehåll? Eller frågan om makten över arbetet och arbetsprodukten? Förhärskande är ”arbetslinjen” som föreskriver att lönearbete, egentligen oavsett hur det ser ut, är positivt. Debatten om det goda arbetet är så gott som död (i bästa fall diskuteras lönenivåer).

Jag skulle hålla med David Brolin, som skrev den här streckaren, om att det goda arbetet sällan diskuteras idag. Detta är något som slår mig gång på gång när jag läser sk. arbetskritisk litteratur. Där blottläggs hur konsumtionssamhället och arbetssamhället är beroende av varandra och där diskuteras teman som tomt arbete och autonoma sfärer. Vad betyder det egentligen att det goda arbetet så sällan diskuteras i mera kritisk litteratur? Uttrycker alla föreställningar om gott arbete dolda ställningstaganden för "arbetslinjen" eller en arbetsgalen essentialism? Det vägrar jag tro.

En ständigt viktig aspekt av arbetskritik hänför sig till att titta på hur nya former av arbete och arbetsförhållanden ger upphov till frågor om mening och meningslöshet som inte kan passas in i någon på förhand given mall om gott arbete. Precis därför är en analys av samtida skitjobb ytterst viktig.