Scott Tuma - Dandelion

Skivboden Boomkats nyhetsbrev som kommer varje fredag håller vanligen hög klass om man är intresserad av bra musik. Scott Tumas Dandelion, som jag läst om där, dimper ner på min hallmatta och jag blir inte besviken. Tuma känner jag framför allt från det ypperligt fina bandet Boxhead ensemble (kolla in dem, speciellt Where the sea breaks its back, som figurerat här på bloggen ett flertal gånger, kolla också Two Brothers) som väl låter sig beskrivas under begreppet "postrock".

Av hans egna skivor hade jag endast lyssnat på Taradiddle, en mera akustisk, folkinriktad sak. Och på det spåret fortsätter delvis Dandelion, men förutom akustisk gitarr och banjo hittar man både drones och orgel. Bland annat, för att inte nämna ett av extraspåren där ett antal radioinspelningar surrats ihop till en fascinerande helhet. Det är en skiva som närmast kräver att du stoppar in örat i högtalaren (eller tvärt om). Annars finns det en risk att många ljud obemärkt smyger eller susar förbi. Dandelion kräver en hel del för att öppna sig - för mig. Det är inte gulligt vackert på verandan och inte är det typiska mörkerdrones heller. Nåt annat. Efter några lyssningar känner jag mig inbjuden till ett spöklikt utrymme där det är mycket på gång samtidigt om man fäster uppmärksamhet vid det. Det är ett utmärkt album speciellt i och med växlingen mellan korta spår där man endast hinner få en skymt av en stämning, ett spår, och mera utdragna kompositioner som hinner bygga upp och tröska och dekonstruera.