kk (kärleksförklaring)

Åbo sägs vara en stad som spelar i Dublins division då det gäller antalet barer per invånarskalle. Den statistiken tycker jag vansinnigt mycket om. I Åbo finns det ett antal mycket fina dryckesetablissemang som varken är hippa eller överklassiga, utan bara jordnära och vänliga så att vem som helst kan ramla in där. En av dessa inrättningar som gör att jag aldrig nånsin vill flytta från den här stan ligger på Klockringaregatan. Jag har hängt på kk i ett antal år och det finns bara fint att säga om det undangömda stället uppe på backkrönet som är helt fucking bäst oavsett om det är sommar höst vinter eller vår. Idealt för att föra lugna samtal med kompisar eller hänga på egen hand. Min största idol här i jordelivet är den äldre mannen som jobbar i baren (när det inte är hans fru som står där), en gammal sjöbjörn som har sett till att kk är ett vardagsrum. Man brukar ofta säga sånt om barer som är trevliga, det har blivit en sorts kliché, men i det här fallet stämmer det helt och hållet vilket visar sig i klientelet som består av alla möjliga, mest folk som bor i kvarteren. Om någon mot förmodan börjar härja griper den solida ägaren in illa kvickt. Sen skrockar han och svär skämtsamt, långa, långa haranger. Väggen bakom baren pryds av Åbos ståtligaste whiskysamling och man kan bilda sig en uppfattning om vad som lurar inne i flaskorna genom att bläddra igenom en överskådlig lista som alltid får mig att hitta fram till en ny sort eller en ny utgåva med namn som är omöjliga att uttala. Priserna är mänskliga. På vintern är det varmare där än i min lägenhet, och det finns utmärkta lampor vilket betyder att det går ypperligt att sitta där och uggla med en bok i timtal. Ingen stör. Du kommer inte att få kaffe men fråga efter espresso, eller gräv i whiskylistan, eller ta en öl, nåntingnånting. Teven är på och visar något från ettan eller tvåan, om det sen är frågetimme från riksdagen eller månadens western. Utanför vessan blinkar något slags lampor som för en sekund får en att tänka: party!, men i övrigt är det här så långt man kan komma från det. Kk stänger tidigt och det är alldeles vettigt; hit kommer folk för att ta en öl efter jobbet eller hänga en stund på kvällen (är du där när det stänger tröstar bartendern med att i strängt tonfall säga att du under inga omständigheter får gå hem innan du druckit 4 whisky, 3 öl, & sen nånting annat ännu - i en annan krog).

Alltså - kk är ett exempel på varför livet (och Åbo) är bra. Att det finns såna här intima ställen betyder ofantligt mycket för min trivsel. What can I say, jag gillar barer, men bara snälla inrättningar där man får sitta i ett hörn och läsa filosofi om man vill det.

PS: tänker ibland på min kompis berättelse om hur hon en kulen kväll skulle gå upp till kk, men att gatan var så glashal att hon tvingades krypa uppför backen med ett krampaktigt tag om ett räcke. vad gör man inte liksom.