a-ok

En snäll tant jobbar i baren och en gubbe croonar i karaoken. Han sitter stadigt på en pall. Lutar sig fram och artikulerar. Odotan turhaan sinua, armain/kuu kulkee pilven taakse, taas on meri harmain osv. (Jag älskar alla de där depressiva sångerna.) Han sjunger bra fast det svajar ibland. Sen blir det bluescreen i karaokeapparaten och de flesta i baren går hem. Sointu-pojat ska jamma där en annan dag, annonserar en skylt. En kille med skägg stannar till vid vårt bord. Han påminner om min kompis som kramar alla och som brukar argumentera för liberalismen fastän han egentligen har vänsteråsikter. Fin typ. Den här killen står helt stilla, stirrar. Jag menar, verkligen stirrar, inte ett pip. Jag brummar mmmm på prov. Ingen reaktion. Killen står på sina fötter, ser klurig ut, synar oss i sömmarna, vill ha, kräver uppmärksamhet. Jag har ingen aning om vad han ser (där står han och fäller omdömen, som filosofen skulle säga). Det verkar som om han antingen kommer att säga något skojigt eller slå oss på käften. Efter en stund ger han a-ok godkänt-tecknet och hasar iväg. Efter en stund upprepas samma procedur. Ritualen avslutas genom att han skakar hand med min kompis - länge, länge som ville han riktigt mosa handens alla muskler och ben.