bygdeindie

Det är roligt att upptäcka sin omgivning på nytt. I flera år har det ordnats en indiefestival på en av grannholmarna i kommunen (det råder lite olika stämningar i byarna, i vissa sjuder det av liv och saker händer och fixas). I år åker jag dit. Det är märkligt, men fint. I hamnen luktar det skit och festivalmat (vi förser oss); ungarna har redan parkerat sina båtar vid hamnen och där stannar de hela dagen/natten/morgonen för att njuta av sprit och vidrig musik. En arbetskritisk performans blandas med snorgärsarnas egen ljudkonst: sirener. Resten av festivalens besökare häckar på campingområdet där de dricker sprit och njuter av vidrig musik, öö ööö - ett gångbart lockrop. På olika scener omkring byn spelar band för ett fåtal människor. Inget ont om sprit och not so guilty pleasures, men det är lite nålåt när en soft spoken svensk som verkar snäll säger att de som extranummer kan spela sången de började med för att ingen var ju där och lyssnade men de tycker faktiskt att det är en fin sång. Han har till och med plockat fram en banjo under konserten. På förmiddagen spelas balkanmusik från ett traktorflak och det är riktigt fint. Senare spelas musik som på plats och ställe för samman idén om Williamsburg med fiskodling - vilket också är intressant. Vi går olika turer på den här holmen som jag aldrig utforskat och som verkat lite exotisk och mystisk nästan. Jag fotograferar ivrigt fiskodlingen ända tills fiskodlingens ägare dyker upp och börjar språka med oss, gamla bekanta, hälsa mamma&pappa. Gubben visar upp en box och frågar pillemariskt om vi vet vad som finns där. Han öppnar ett lock och vi får titta och snusa på vita maskar och fiskrens. Tillsammans med sin fru vankar gubben bort för att titta på folk. Det samma gör folk från trakten som hänger i caféet, därifrån de nyfiket kan betrakta den yngre generationens tokigheter. På scenen spelar coola kids en sång om stalkers och hundra meter bort idisslar höglandskossor. Någon säger mitt namn och jag försöker lista ut vem det är, om vi gått i grundskolan tillsammans, sutitt tysta i samma skoltaxi där chaffisen spelade dansbandsmusik eller dj bobo beroende på vem som körde. Det är natt och sen är det gryning. Det har regnat och caféet är öppet sent-sent, fönstren immar och där kan man både äta ärtsoppa och dricka öl. Helt enkelt helvetes mysigt, bybor och ungar och utomsocknes samsas i frid och ro. Skål på er bönder, brölar en kanske-släkting vänligt som avskedshälsning. Vi bönder kurar och dricker. De som har egen båt, och det har de flesta ortsbor, sticker hem. Festivalrullning i magan. Personalen är långsam och sympatisk, berättar för en ung man att det röda i smörgåsen nog är sallad. Lövprassel och från kajen hörs bonnie tyler. Havet/moln som spricker/pissbrått/gryningspromenader. Jag går bort och stör en ko som sover, får dåligt samvete. Ungarna lastas på en båt och skeppas till andra holmar; hemma.