Ryssland är inte direkt känt för att värna om mänskliga rättigheter. Sydsvenskan och andra tidningar rapporterade igår om det omdiskuterade lagförslaget att förbjuda "propaganda för homosexualitet". Positiva uttalanden om homosexualitet (vad betyder det? : antagligen: vad som helst) ska alltså kriminaliseras och beläggas med böter, i synnerhet om uttalandet görs av en tjänsteman. Förslaget har nu tydligen godkänts av St Petersburgs stadsfullmäktige - med rösterna 31 mot 6. Tänk: 31 mot 6. Det är tydliga besked, får man säga. Liknande lagar gäller i flera andra provinser.
Ur ett finlandsperspektiv misstänker jag att en fåntratt och vaghetsmaestro som vår nuvarande president just inte kommer att ta upp sådana här saker till diskussion på stadsbesök (en uppgift som tycks vara en kontemporär presidents huvudsyssla). Jag har starka misstankar om att våran Niinistö hellre talar exportindustri och affärssamarbeten än tar upp "känsliga" frågor om mänskliga rättigheter. Kanske är det just ur det där businessperspektivet som frågor av en sådan rang blir "känsliga". Tänk på hur finska besök i Kina brukar skildras. Hoppets röst i mig säger att det MÅSTE finnas andra sätt att tala om mänskliga rättigheter än känsligt hysch-hysch när kamerorna slocknat eller imperialistisk skenbar "omsorg om era kvinnor" - det är naturligtvis "komplexa saker", vill någon säga, fast det är den fråga i världen som borde vara MINST komplex. Jag frestas ibland av tanken att mänskliga rättigheter som diskurs är dömd, att det blir så abstrakt. Att tänka på: i vilka slags sammanhang förvandlas talet om ovillkorliga skyldigheter och rättigheter till abstrakt babbel politiker och jurister emellan? "Människor får inte behandlas så". Det krävs ett specifikt (och ruttet) sammanhang för att en dylik utsaga ska bli abstrakt.
No comments:
Post a Comment