17 February 2012

clap hands

Efter ett par totalrisiga dagar: bättring. Har glömt hur det känns i kroppen när att gå från ett rum till ett annat blir en nästan oöverkomlig uppgift. Dånet i huvudet, sömn i täta intervaller, klockan som tickar - världen krymper till en säng och en hög snorslarvor (min farmors ord). Det enda jag har gjort under de här dagarna är att läsa Knausgård (en sida i taget, sedan sömn) och lyssna på ett par episoder av This American Life. Där spelades den här, fina:

No comments: