"På vårt verksamhetsområde ”Akut” jobbar vi, liksom övriga sjukhuset, aktivt med vår värdegrund i allt vi gör. Den säger kort och gott ”För patienten - med patienten”. Värdegrunden handlar också om att ta ansvar för varandra men även för samhället och våra resurser. Det tycker vi att vi strävar efter tillsammans varje dag. Patienten i centrum är ett av ledorden för Södersjukhuset."
"Vi har många och kommer att få fler patienter till SÖS. På akutmottagningen och runt om på SÖS görs underverk varje dag. Personal som med befintliga resurser, krav om högre och smidigare flöde, mätbara mål, sätter patienten i centrum och optimerar den värdeskapande tiden för patienterna. I bland med sin ork och inspiration som pris."1) Vad blir tydligare av att prata om en "värdegrund" för arbete? För mig låter värdegrund som managementspeak där det plötsligt ser ut som om att ta ansvar för människor och att ta ansvar för resurser befinner sig helt på samma nivå, inom ramen för samma logik. "Värdegrund" luktar årsberättelse- och representationsspråk (att presentera verksamheten för någon annan på ett sätt som får den att se Solid ut). Jag har svårt att se hur ett begrepp som "värdegrund" kan hjälpa någon att förstå sitt arbete bättre. I den sk. tillämpade etiken (jag är skeptisk) används detta begrepp flitigt. Vilket är typiskt.
2) Alltså, det andra citatet är nog hujsigt. Först antyds att vårdararbetet försvåras av kraven på mätbarhet och dylikt. I slutet av samma mening presenteras lösningen som att man "placerar patienten i centrum och optimierar den värdeskapande tiden för patienterna." Är det bara min hjärna som materialiseras ner till grått grus av en sådan mening? Jag vill gärna tänka att a-men, det här är ju bara representationsspråk som ingen egentligen står för. Så enkelt tror jag inte det är. Om den goda möjligheten börjar framställas som att "optimera den värdeskapande tiden" - ja, tja - då är nog verkligheten ganska hemsk.
6 comments:
värdegrund tycker jag mig ha märkt ha blivit ett ganska vanligt uttryck i Sverige som folk verkar finna användbart - typ "det här har vi kommit överens om är det viktigaste". Jag skulle inte riktigt koppla ihop det med management-speak, snarare med tendensen som varit väldigt stark i Sverige att försöka hitta sekulära uttryck för moraliska begrepp.
Kanske jag tänkte på den där tendensen att på hemsidor och dylikt slänga upp en rad värden som företaget "står för" (Responsibility, Excellence, Respect, Trust). Corporate/core values. Codes of conduct. Men låt oss inte öppna helvetets portar ens på glänt.
Sen tror jag du har rätt om tendensen att hitta andra än moraliska begrepp.
Begreppet värdegrund är kanske ett uttryck för den förhärskande västerländska föreställningen om handlandet som baserat på vissa generella principer. Vi omfattar visa premisser som vi tillämpar i våra aktiviteter.
Att omsorgen om patienten är centralt för verksamheten vid ett sjukhus är väl närmast en tautologi, vad annat är sjukhusen till för? - det är jämförbart med någon som säger "När jag spelar schack strävar jag för min del att göra matt på motståndarens kung". Om man inte utgår från detta perspektiv blir hela verksamheten obegriplig. Att man finner det angeläget att vira in denna självklarhet i ett sådant blomsterspråk är bara ägnat att skapa misstänksamhet.
En annan fråga är förstås sedan vilka andra intressen som tillåts inverka på hur verksamheten i praktiken bedrivs.
Tror du har helt rätt angående relationen mellan 'värdegrund' och att se på handlande som baserat på principer. Det här är också delvis, tror jag, en av drivkrafterna bakom "professionsetik" - för att yrkeslivet ska vara "etiskt" (?)måste det finnas något slags fundament av idéer som kan åberopas (så att t.ex. enighet om vad som är viktigt kan uppnås och så att etiska dilemman kan lösas).
Såna här tautologer kan ju i vissa fall ha en helt vettig funktion ('sjukhus är till för att vårda människor, inte för att göra vinst' sagt t.ex. i en diskussion om hur man talar om resurser på sjukhus.). Då kan det röra sig om helt enkla påminnelser om vad som borde vara en verksamhets mål/innehåll.
Det där blomstrande invirandet är svårt att få grepp om.
Ja det är ju som du säger att man kan ha skäl att utbrista 'sjukhus är till för att vårda människor, inte för att göra vinst' för att man upplever någon form av orättvisa.
Men kan denna typ av reaktion ens bli möjlig om det inte fanns företag som försöker göra vinst på vård av människor? För ett företag vars främsta mål är att skapa pengar åt sina ägare (för övrigt en annan tautologi) kan det ju tyckas vara rimligt att påpeka att omsorgen om patienten är central. Eftersom huvudmålet är att göra vinst kunde det ju faktiskt vara annorlunda också. Och iom att det blivit så vanligt idag att man ska formulera sin värdegrund i ett litet antal principer så uppkommer detta fenomen också inom offentliga sjukhus där det väl eg. borde vara överflödigt att påpeka. Nåja, kanske jag svartmålar här?
Angående detta behov av att redovisa sina principer finns väl också någon lustig föreställning om öppenhet. Genom att redovisa vår värdegrund blir verksamheten genomskinlig. Jag kan tänka mig att utarbetandet av såna principer kan vara hälsosamt för en organisation: t.ex. vad är viktigt för oss. Men jag har en känsla av att det mest har karaktären av att ge ett så bra intryck som möjligt (PR). Dessutom kan det motverka öppenhet eftersom man kanske inte ids försvara konkreta beslut utan bara hänvisar till värdegrunden?
Jo, tror att du har rätt i att man allt mera applicerar företagsspråk också på offentliga institutioner - och då kan det just bli viktigt att påminna sig om vad verksamheten egentligen går ut på (bibliotek kanske är ett exempel här). Sen vet jag inte om det verkligen är så att 'företaget ska skapa pengar åt sina ägare' är en tautologi. Det finns ju företag som faller utanför en sådan logik, men som trots allt fungerar helt som företag. Kanske är det möjligt att tänka sig företag som saknar annat mål än att upprätthålla sin egen verksamhet? Men det är förstås undantag och det finns saker som försvårar sådana företags verksamhet.
Jo, den där föreställningen om öppenhet kan vara bedräglig. Här finns väl en dimension av att börja spela med saker som förtroende, att förtroende blir ett slags "social lubricant" som det så fint brukar heta i litteraturen.
En företagsetiker beskrev ett scenario där två företag stod i en businessrelation till varandra och där företrädare för det ena företaget uttryckte misstänksamhet när det andra företaget började räkna upp etiska principer.
Post a Comment