high tech

Jag går igenom ett skåp hos mina föräldrar - på jakt efter en försvunnen pryl. Skåpet öppnar Mörkret, det inre, bottenlösa. I skåpet förvaras alla dom där grejerna som jag har men vill glömma att jag har. Gåvor som snälla människor skänkt: virkade dukar (!!), kaffekoppar med blommande dekorationer, fem st. ugnsformar, en CD med Jussi Björlings bästa (tack faster). Mitt i ångesten och funderingarna kring klass (den goda smaken och den dåliga) och kön(ande) gåvor hittar jag några grejer som minner om forna tider:

Under början av 90-talet var teknologin för synskadade människor inte speciellt välutvecklad. På kliniska avdelningar inspekterades läs-tv-apparater stora som ett halvt rum. En sån fick jag tyvärr aldrig. Däremot överöstes jag med andra fiffiga hjälpmedel, som dessa här ovan, som jag aldrig nånsin använde. Jag provade de snygga glasögonen idag. Såg inte ett skit.