Ingen nämnd, ingen glömd, men jag har en kort fundering kring olika forskningsenkäter och experiment där människor på olika sätt ombeds reagera på olika typer av påståenden eller bilder (osv.) genom att klicka i en ruta där man antingen väljer det ena eller det andra. När man tänker på forskningsetik tänker man kanske på anonymitet hos respondenterna eller att experimentet inte ska involvera smärta eller annat farligt. Jag börjar klicka in på ett psykologiskt experiment som ett universitet basar för och efter att ha klickat mig igenom några frågor inser jag: men vad i all världen gör det här testet med mig? Genom att klicka i rutorna börjar jag gå med på saker jag finner skumma. Jag funderar på vilket förhållningssätt testet bjuder in till och ja, inte bara bjuder in: jag tvingas fylla i vissa rutor där jag måste träda in i och omfatta ett visst perspektiv (på andra människor och mig själv, testet handlade om psykologiska reaktioner i relation till ett särskilt sätt att förstå andra). Jag uppmuntras att tänka i vissa banor. Kanske dekonstrueras dessa svar i något slags kritisk analys av forskarna där responsen skärskådas och sätts i en samhällelig och kulturell kontext - men icke desto mindre: när jag klickar mig igenom frågorna försätts jag i en som jag ser det etiskt tvivelaktig situation genom att jag dras in i ett sätt att förstå världen som jag skulle bedöma som etiskt betänkligt, till och med oförsvarbart. Att jag i testet uppmanas att inte tänka efter, att helt enkelt så snabbt som möjligt klicka mig igenom och reagera, är det som gör mig än mer bekymrad eftersom att inte tänka efter här betyder att jag uppmanas att automatiskt uppfatta frågorna som rimliga. Och dessutom är testet här beroende av något slags syn på gut reactions, omedelbara reaktioner - men här skulle jag just säga att sådana omedelbara reaktioner kan innebära ett okritiskt och rent av lite farligt förhållningssätt. (Jag vill inte generalisera, det här är mina erfarenheter av just det här testet.)
På testets förstasida står det att ett visst formellt system för forskningsetik godkänt det. Jag är nyfiken på kriterierna i ett sådant system. Nu funderar jag om jag borde få ändan ur vagnen och författa ett brev till den person som ansvarar för detta test.
2 comments:
En bisak i sammanhanget, men är det inte märkligt att man vid psykologiska test alltid uppmuntras att inte tänka efter, att svara så snabbt som möjligt? Som om det att vi tänker efter, förhåller oss till vad den som frågar kan tänkas vilja veta, skulle höra mindre till vår psykologi ...
Det är en viktig kommentar tycker jag, speciellt i det exempel jag tänkte på när jag författade inlägget. Dessutom verkar den 'spontanitet' som de psykologiska testen vilar på artificiell - jag menar, i verkliga livet är det t.ex. viktigt att jag kan ha en omedelbar reaktion, som jag sen reflekterar över, och ångrar/skäms över/förundrar mig över/vill sätta i perspektiv. Allt det här försvinner i de här testen, som tycks bygga på ett enda begrepp om spontana reaktioner - och den enhetligheten blir falsk.
Och visst är tanken om att 'den riktiga psykologin' på nåt sätt utesluter eftertänksamhet i relation till frågorna bisarr. Kanske en sådan idé kan spåras till nåt slags mekanistisk bild av mänskliga reaktioner? Att det intressanta är hur något 'triggas' (och sen kan man kolla vad som händer i hjärnan....).
Post a Comment