15 April 2013
om grundinkomst
Igår ordnades ett seminarium kring grundinkomst i Åbo. Där pratade ordföranden för Vänsterunga, Li Andersson, som också sitter i kommunfullmäktige här i stan. Hon talade bra. En sak som hon sa satte sig i min hjärna och började jäsa där. Grundinkomst har förordats av folk från olika politiska hörn, såväl av samlingspartister, centerpartister gröna och vänsterförbundare. Det här betyder förvisso inte att alla de här har en delad åsikt om vad en grundinkomst vore bra för (om den slimmar byråkratin, motiverar till arbete eller gör folk mindre beroende av lönearbete) och hur den i praktiken skulle se ut (hur mycket det skulle röra sig om). Intressant nog har det varit tyst om socialdemokraternas hållning i den här frågan. Är det nu faktiskt så att socialdemokraterna just nu är ett så endimensionellt arbetslinjärt parti att man inte ser det som viktigt att diskutera den här saken, utan att det enda man vill diskutera om är sysselsättning, sysselsättning, sysselsättning? (Ursäkta den polemiska frågan, jag har hunnit bli irriterad på socialdemokraterna många gånger under de senaste åren.) Och vilken roll har facket här? Vilken roll borde facket ha? (Dvs. kunde man inte tänka sig att en grundinkomst skulle stödja facket verksamhet, snarare än hota den? Hur skulle man argumentera bäst för det?)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Diskussionen efteråt var lite deprimerande tycker jag. Man kan ju tro att de flesta som var där hade en positiv inställning till idén, ändå verkade det finnas en rädsla för att idén verkligen skulle kunna förändra något. Att folk skulle kunna arbeta mindre, leva andra sorters liv sågs som en risk det gäller att visa inte är så stor. Men det här kunde man tvärtom tycka är själva poängen med idén. Givetvis kan man vara olika optimistisk - tro att förändringen blir stor eller liten - men att det blir någon förändring i hur folk förhåller sig till arbete, pengar, ekonomi, etc. måste väl vara något att hoppas, inte vara rädd för?
Jo, det tyckte jag också. Speciellt med tanke på att en av förespråkarna för grundlön lät synnerligen pessimistisk och tyckte att det vore en bra idé med ytterligare garantier för att folk ska göra nåt nyttigt med sin tid. Och ja, som jag ser det är det hela grundlönens poäng att den ska göra oss mindre beroende av lönearbete. I allmänhet tycker jag den där rädslan inför vad en förändring skulle betyda är intressant eftersom den avslöjar vissa väldigt motstridiga idéer om arbete (arbete som meningsfullt och arbete som i sig något man måste tvingas till). Jag skulle dessutom tänka att den där rädslan - att folk inte skulle jobba - är synnerligen specifik för ett kapitalistiskt samhälle uppbyggt kring en viss form av lönearbete (men där rädslan ofta formuleras i termer av allmän människosyn osv., vilket jag tror är problematiskt).
jag började skriva en kommentar, men den blev så domderande besserwisser-aktig - och lång - att jag beslöt mig för att göra det till ett inlägg på min egen blogg, där den passar bättre in.
Post a Comment