Häromnatten låg jag sömnlös. Bara för att etsa fast tankarna någonstans, försökte jag erinra mig den musik jag lyssnade på som barn, i slutet av åttiotalet. Medan jag skruvade på mig varv efter varv där i mörkret hemsöktes jag av låtar av Lita Ford, White lion, Poison, Bad English, WASP, Twisted sister, Mötley Crüe, Tommy Nilsson, Jim Jidhed, Sh-Boom och Europe. Men framför allt: Talk of the town. I åldern mellan sju och nio var jag besatt av djur som var lite mystiska, sublima djur skulle Kant säga - tigrar och örnar mest. Eftersom jag var lika synskadad då som nu gestaltade jag varje kråka eller sparv som en enorm örn. Det var alltså ganska lätt att uppleva naturens mysterier på den tiden. Och därför föreföll mig en komposition som den här ytterst djupsinnig, ett ultimat uttryck för det mänskliga frihetssökandet. Önskar er hemska mardrömmar med följande (vi kan skatta oss lyckliga över denna "extended version") mästervärk (notera de fina syntharna!):
No comments:
Post a Comment