26 April 2013
ett enkelt knep att förstöra ett offentliga rum
Biblioteket här i stan är en plats som är enormt viktig för mig. Det är en funktionell och fin byggnad som öppnar upp för olika sätt att vara. Dit går jag för att dricka kaffe, läsa en bok, gå på gratis-WC, surfa på internet, ta en liten lur under en trög eftermiddag (VERBOTEN, jag gör det i smyg), vänta, sura, träffa en kompis, bläddra i en tidning - och låna böcker givetvis. Poängen med en bibba är att alla, precis alla, är välkomna där. Igår tittade jag in där och såg att det är en vakt som står på post innanför ytterdörren; biffig kille som intar den klassiska positionen med händerna knäppta ovanpå skrevet. Han utstrålar: PASSA ER JÄÄÄVLIGT NOGA! Vad fan är det här? Vakten skapar genast en obehaglig stämning; han konstituerar en obehaglig stämning. Bibban blir plötsligt ett ställe där folk skiljs från folk, där man blir vaksam, orolig. Om vakten kommer att finnas där varje dag kommer jag att höra mig för med bibliotekets personal om vad som egentligen är på gång och varför man ser det här som en nödvändig del av bibliotekets verksamhet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Men uj va obehgaligt! Vad fan gör en vakt i ett bibleotek? Jävla underligt, verkligen.
Jepp - det är underligt.
låt mig gissa, nån högt, högt uppe i kommunen, kanske t.o.m. i direktionen för biblioteksväsendet i stan, hörde om incidenten på bibban i joensuu, och sen började byråkratins/lokalpolitikernas kvarnar mala och det här var slutresultatet. "men vi har ju inte ens planerat in några bokpresentationer om nazister" invände bibliotekarierna. "nej, men man kan aldrig vara för säker" sade lokalpolitikern (saml.) vars kompis var god nog att erbjuda just sin väktarfirmas tjänster.
mm, sku inte förvåna mig det minsta. Speciellt det där med samlingspartisten och hans kompis som står till tjänst.
Det här är förstås spekulationer, men en annan möjlighet:
Jag har en vän som arbetar som bibliotekarie i Sverige, och hon berättar att eftersom biblioteken nästintill är de enda platser där man får vara inomhus utan att behöva betala, innebär det att många människor som inte känner sig välkomna någon annanstans söker sig till biblioteken. Det här visar att biblioteken har en viktig uppgift, men det gör också att arbetet som bibliotekarie blir tungt, eftersom det kommer att höra till ens arbetsuppgifter att ta tag i sociala problem: medla mellan folk som börjar slåss, avvisa personer som uppträder hotfullt. På det bibliotek hon jobbar finns ingen väktare, hon vill inte heller att det ska finnas en, men tycker samtidigt att det skulle vara skönt om en var där.
Men om det här har något alls med biblioteket i Åbo att göra vet jag förstås inte.
Jo, och jag kan förstå vad din vän menar med att det skulle vara skönt med en väktare (och jag kan också tänka mig att det som din vän beskriver kan ha haft en del i saken). Samtidigt är jag tveksam till vad en väktares närvaro gör med biblioteket som plats, att det där med att alla är välkomna på något sätt börjar tummas på (åtminstone om väktare beter sig på vissa sätt, som i åbo, där väktare ofta beter sig bryskt mot t.ex. någon som somnat i en stol eller någon som lite börjar härja - men samtidigt skulle jag ju hålla med om att det inte är en bibliotekaries uppgift att deala med en situation som är hotfull.).
Precis - vi borde ha fler öppna platser, inte färre.
Post a Comment