maj II

Den här boken tronar på stadsbibbans nyhetshylla. Det har den gjort i evigheter nu. Kanske finns det någon i bibbans personal som avgudar Jünger?

På stadsbibbans vessa. För några dagar sedan såg jag en fin dokumentär som hette, rätt och slätt, Bernhard. Den handlade om en gubbe i Lund som satte upp lappar. Dokumentärfilmaren spårade Bernhard. En fin liten film om samlandets mani, ansvar, vänskap. Den Bernhard som lagt upp den här lappen väntar antagligen otåligt på att säga HEJ DÅ & FUCK YOU åt sin alma mater.

Ett sånt där café som är både bra och outhärdligt på samma gång. Kaffet får man i löjligt obekväma koppar; personalen är sur. Men här kan man sitta och glo ner i en bok, spana ut mot en trist parkeringsplats, eller ut mot ån. Antingen är stället tomt eller så sitter hela Åbos barnalstrande population där, och när detta händer (för det gör det) är det lätt att ta sitt pick och pack med sig över gatan där man kan fortsätta sina studier tills mörkret faller & beyond.

Vår och dylikt. Kokar gröt; filar på Meisterwerket (surfar på Facebook).

Flora och fauna. Vi dricker kaffe. Fågeln vågar sig fram då ett gäng bakfulla finlandssvenska körsångare har lämnat scenen. En pizzakartong har de lämnat efter sig, men den rymdes inte in i bilden. Det är något som börjar osa i min hjärna då jag hör ett gäng unga damer och herrar i frackar och klänningar brista ut i "spontan" sång.

Vi sitter mittemot stadens mestaste societetshus och dricker vin. Fåglar kuttrar och biltrafiken mullrar på avstånd. Vi avhandlar de existentiella befintligheterna från a till ö. Du frågar om mina planer är realistiska egentligen. Det undrar jag också, typ varje dag. Jag har ingen aning om vad "realism" betyder. Solen är upphängd på himlen i all sin råhet: snålblåsten, stela korvfingrar. Rullar hem förbi stans mestaste societetshus, undrar hur man bor där.