fish story

Jag sliter med en text om arbete som synligt och osynligt, dolt eller uppmärksammat. I den litteratur jag läser om arbete - speciellt modern arbetssociologi av det mera filosofiska slaget - betonas ständigt hur arbete idag är informationsarbete, immateriellt, att ett paradigmskifte har skett som förändrar arbetets villkor på en bred skala. Säkert ligger det en del i att 'information' (produktionen, hanterandet, spridandet, utspyendet, förvrängandet av - ) blivit en del av flera och flera jobb, men det finns en typ av förhäxning vid information (som ofta uttrycker en vilja att sätta på pränt att nu är allt annorlunda än förut där nere i saltgruvorna). Dessutom beskrivs gärna ekonomiska relationer på samma sätt; när man läser ekonomisidor i tidningar är det bilden av den virtuella ekonomin på börsen där saker sker sekundsnabbt som hamras in. Jag läser fotoboken Fish story (1995) av konstnären, kritikern och skribenten Allan Sekula som handlar om hur havet, hamnen och fartygslasten - men också det arbete som görs till sjöss och i hamnar - osynliggjorts bl.a. genom containerisering, men också genom vissa ideologier och tankebanor. Havet framstår som den gamla världen (det tar inte länge att hoppa på planet och landa i ett annat hörn av världen) och skeppsindustrin får en att associera till arbetslöshet och de där som jobbar så flitigt 26 timmar om dygnet i Syd-Korea. En betoning av ekonomin som immateriell osynliggör globala maktstrukturer som är gruvliga just på grund av att dessa strukturer inte är i grunden immateriella (läs David Harvey). Sekula polemiserar friskt: 

I am often struck by the ignorance of intellectuals in this respect: the self-congratulating conceptual aggrandizement of ‘information’ frequently is accompanied by peculiar erroneous beliefs: among these is the widely held quasi-anthropomorphic notion that most of the word’s cargo travels as people do, by air. This is an instance of the blinkered narcissism of the information specialist: a ‘materialism’ that goes no farther than ‘the body’. In the imagination, e-mail and airmail come to bracket the totality of global movement, with the airplane taking care of everything that is heavy. Thus the proliferation of air-courier companies and mail-order catalogues serving the professional, domestic, and leisure needs of the managerial and intellectual classes does nothing to bring consciousness down to earth, or to turn it in the direction of the sea, the forgotten space (50). 

När ekonomiska relationer framställs som snabba och virtuella ser de ut att vara relaterade till mänskliga liv endast på indirekta sätt. Det mänskliga livet är trögt, ekonomins takt är en annan, och idealet är att inte låta den mänskliga trögheten förslöa de ekonomiska rörelserna. Därför är det viktigt att räkna vissa saker som ekonomi, andra inte. Efter citatet påminner Sekula om långsamheten i lastfartygs kryssande mellan kontinenter. Ännu långsammare är de båtar som smugglar immigranter. Men det här är ju inte ekonomi. Ekonomi är de fantastiskt kalkylerade besluten att flytta en fabrik till en annan kontinent. Ekonomi är den blixtsnabba bedömningen - och verkligheten får finna sig i att rät/t/a sig. Sekula påminner oss om att det finns andra dimensioner av ekonomi (arbete, stadsliv, globala rörelser) som är mer eller mindre dolda. Hans projekt - att studera havet ur ett både politiskt, historiska och estetiskt perspektiv - är ytterst fascinerande.