27 May 2012

<- Sverige

- När jag rör mig i Sverige har jag en ständig upplevelse av att det snurrar i skallen, att jag är alldeles vimmelkantig (det är inte tillstånd i samband med rusdrycker jag snackar om, nödvändigtvis). Jag måste se upp för osynliga gupp och höjdskillnader på marken (jag är halvblind men rör mig ok i bekanta miljöer och i de flesta icke-svenska städer) non-stop både utomhus och inomhus. Kanske är sån där gulsvart tejp som markerar SE DIG FÖR BLINDSTYRE!! för ful för svenska förhållanden? Eller är det här bara ett Stockholms- eller Uppsalafenomen? Kanske inbillar jag mig bara, men just så känns det. Möjligen beror hela saken på en viss avoghet till allt Sthlmskt: som jag konstaterat förr; där ska man idealt sett vara pissfull eller röra sig snabbt med taxi. Det är antagligen på tiden att jag gör mig av med en dylik inställning, men den är djupt rotad.

- En annan sak som aldrig upphör att fascinera mig i landet Swe är typsnitt i den urbana miljön. Det kan hända att jag har fel, men där typsnitten på skyltar och skyltfönster i Finland kan variera mellan krusidulligt och formellt finns det i Sverige en ständig gullighet i själva bokstävernas utformning. Det gäller också namnen på butiker och hur saker marknadsförs på stan. Kanske inbillar jag mig igen? Tyvärr hade jag ingen kamera med mig för att helt vetenskapligt-systematiskt kunna belägga mina aningar. Nästa gång.

- I Sverige finns det typ god vegemat vilket är bra.

- Går på märklig föreläsning. Det enda jag är viss om är en rubrik och en destination. Går till ett högtidligt rum och slår mig ner i ett undanskymt prång. Jag är grymt trött efter dålig sömn på båt (sån där sömn där man både sover och är vaken) så jag tänker att kanske kan man här stundvis blunda lite diskret. Ett gäng allvarsamma, fint klädda män sitter vid bordet med oss filosofer. De sitter mycket raka i ryggen. En man sätter igång att prata. Han ser finurlig ut. Jag hör inte riktigt alltid vad han säger där jag sitter i min dvala i det undangömda hörnet. Lutar huvet mot väggen och genom det öppna fönstret strömmar luft som är oefterhärmligt somrigt frisk. På motsvarande vis låter jag föreläsningen strömma in örat. Den spanska föreläsaren talar om Maimonides och Aquino, samhället och våldet - men framför allt sömnen som subversiv kraft. Hans stil går ut på att han helt enkelt slänger ut tusen olika associationer som går i alla möjliga riktningar, sambanden får man gestalta alldeles på egen hand - och Gud vet att det är svårt. Jag är som sagt väldigt trött (alltså subversivt letargisk) och ålar mig som en orm på stolen för att hålla mig vaken. Lyssnar på domkyrkoklockan som slår/en borr som ilar och professorrösten som monotont-entusiastiskt harvar på i sina outgrundliga spår - det är ett sånt där ögonblick där man lite tappar fotfästet. Försöker förvissa mig om: sa han verkligen så? Hörde jag rätt? Habermas is a philosopher for insomniacs? Jamen så ÄR det ju. Guldkorn blandas med obegripligt. Mannen talar om filosofer och politik och sen pratar han om unga människor som marscherar från bar till bar sent på natten, dricker inte sprit som man borde dricka sprit. Man kan inte välja att sova. Vissa tar piller för att på artificiella vägar hitta fram till sömnen. Allt blir ett tecken på the vigilant society, ett samhälle som aldrig sover och som befinner i ständigt krigstillstånd. Det här alltså under rubriken judiskt tänkande i medeltidens Spanien.

- Trubadurer på båten: finns det något otäckare, mera kusligt? En typ står ensam på en scen och spelar låtar som är bekanta för alla: man kan riktigt höra avsmaken i musiken. Ingen lyssnar och nästan alla känner en trängtan efter icke-musiken. Man är stuck på båten.

- Stuck på båten: att vara trött och tycka att allt är roligt fast det kanske inte alls borde vara det och fniss-fniss och sen den oändliga ledan och uff, det flytande paradiset som kryssar sig igenom denna motbjudande remsa som Stockholms skärgård ur vikingfönster utgör (sorry) - en öl till? Antagligen, högst sannolikt.

- Välkommen hem - grinigt mejl i mejlboxen som får en att känna: BLÄ for reality!

5 comments:

h. said...

"För de vakna är världen en och gemensam, men varje sovande vänder sig in mot sin egen."
-Herakleitos

M. Lindman said...

Åhå - vår spanska vän hade verkligen hittat tillbaka till Ursprunget. (Drew Leder pekar mot just en sån här bild i sin bok för övrigt.)

ponks said...

Fenomenalt bra inlägg. Och jag har också tänkt på det där med gulliga typsnitt i Sverige. Ofta är fonterna lite rundare i kanterna (verkar det som) - säkert för att inte uppröra. Som jag brukar säga efter att ha jobbat med marknadsundersökningar i Sverige; i Sverige är det fullt möjligt att artigt be folk dra åt helvete. På samma sätt kanske man drar till emd gullugt typsnitt och skriver: "Strängt förbjudet att sitta här" eller liknande.

h. said...

Ja, hittat tillbaka, fast sedan tvärtom. Herakleitos vill vara vaken och slåss.

"Man måste inse att kriget är gemensamt ... och att allt blir till genom strid ..."

M. Lindman said...

h: Undrar vad professorn skulle säga om att något 'blir till' - kanske är man då redan inne i vigilant society?

Lotta: tack!/ jo, just det där! ibland längtar jag enormt mycket efter Moskva när jag är i Sverige. Tell it like it is liksom.