Har inget desto mera komplicerat på hjärtat än detta: jag läser Den amerikanska flickan & konstaterar: HELVETE, Monika Fagerholm kan skriva. Bland annat: bygga upp en värld som man blir helt förtrogen med men som fortfarande hålls hemlighetsfull. Bland annat: skriva roligt, ironiskt, komplext, kantigt, smart. (Språk som ständigt rör på sig.) Bland annat: att odla en stil som inte låter sig sorteras, som överraskar. Bland annat: att beskriva dynamiken mellan hemlighetsmakeri, nyfikenhet, grävande, fantasier. Bland annat: mångtydiga bilder av hur kön görs. Bland annat: det är sällan jag sträckläser böcker. Bland annat: kul framställning av verklighetsfrämmande & skroderande larger-smaller-than-life-ålänning.
// På tal om den här boken, och ett par filmer jag sett på sistone (Jacques Rivettes Céline & Julie go boating plus Vera Chytilovàs Daisies, finns många flera exempel): tjejers vänskap skildras ofta som identitetsupplösande, en egen värld, lek med verkligheten. I många böcker/filmer knyts sådana bilder av vänskap samman med ifrågasättande av olika könade mönster. Eller är det bara jag som har för mig att sådana storyn tenderar att handla om just tjejer?
No comments:
Post a Comment