Igår var jag knappt i ett skick att ta mig till busstationen ens. Idag sitter jag med kemikaliebortdomnade fingrar på ett kafé och dricker blaskigt kaffe. Eländig skvalmusik, ungar som jobbar där skriker till varandra över rummet. Jag är så trött att jag inte fattar var jag är. Sov som en gris på flyget och fördjupar mig i Goncourtbrödernas reflektioner kring syfilis däremellan. Pratar med en norsk telekommunikationmanager som säger att det är viktigt med förtroende i affärsrelationer. Jag vet inte riktigt hur jag ska vända på orden. Avfyrar en smygfis som konklusion. Det är underligt att slungas ut i en jättelik sal tillsammans med hundratals andra som ska få sina identiteter och ärenden noggrant kontrollerade. En bastant dam tar mig under armen och släpar mig helt vänligt till rätt butka. En seminarist i prästkrage ställer sig bakom mig. När jag ska klämma med fingrarna på en maskin märker jag att händerna darrar utan att jag riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör mig nervös. Men det här stora, ljusa rummet med ljud avdomnade av täckmatta gör mig skitskraj. Tänker på mina släktingar som tog ångaren till Ellis island där man fortfarande kan hitta deras namn i någon databas.
Jag har hunnit få hundra dollar uppätna av en elak maskin; hunnit lyssna på finska gubbar och tanter som dyker upp i alla hörn; kollat på tjocka, trötta hundar som rastar sina pustande ägare; beundrat det italienska gubbdagiset på Rob's pizza; lyssnat på folks prat - folk pratar som på teve!; ett par utsocknesamerikaner berättar för en new yorkbo att de nog vill se Times Square i alla fall, och att det är så jobbigt att promenera; nyhetsrubrik: "I deserved to get shot"; hittar på ett magiskt sätt fram till min destination; det luktar annorlunda här; det första jag överhuvudtaget stöter på när jag förflyttar mig ovan jord är min fars kusins varmt beskrivna museum där man enligt hans utsaga kunde titta på intressanta djur, där var det alltså, Alfs ställe, det första jag överhuvudtaget ser i den här stan; en kvinnlig polis snackar myndigt i walkie-talkie; det är dag och natt, jag går en tur kring kvarteret innan jag går hem för att klappa vägglössen.
No comments:
Post a Comment