Under den gångna veckan har jag haft ett visst kulturellt utbyte med landet Amerika. Eller, ska vi säga, landet Amerika har haft ett kulturellt utbyte med mig.
- Jag irrar runt bland tvättmedel, shampoo, rengöringsmedel på jakt efter något slags tvål. Tänker: det var bra i Sovjet. Vimsar runt i butiken tills en människa i personalen börjar kika efter mig.
- Har svårt att vänja mig vid begreppet 'pharmacy' i samband med gift cards, mjukisdjur, Werther's best. Köper folk inga mediciner eller läkemedel på den här kontinenten?
- Till upprätthållandet av den värld vi människor bebor hör sysslor som städning. Jag har hört begreppet Hoover, och då inte bara i samband med FBI [läs Ellroy]. Denna begreppslighet - eller, begreppens praktik - kostar mig nästan tre fingrar. Fråga inte hur. Jag tyckte att apparaten sög .... underligt och beslöt mig för att .... känna efter.
- Jag är paniskt rädd för dom små djuren. Under en eftermiddag färgad av allmän pessimism och världsleda tror jag mig få syn på en dylik varelse på en vägg. Vågar inte titta. Där är den. Den rör inte på sig. VAR ÄR DU NU, JULIA. Fasan. Jaget/den andra. Jag/du/det. Vågar ännu inte kika. I ögonvrån ser jag plötsligt: det är en metallbit. För Guds skull, det är en metallbit. Blänker stillsamt. (Vågar jag sova med lamporna släckta i natt?)
- Redan att ta sig ner i källaren på ett höghus visar sig vara ett helt företag. Man ska gå in i hissen, knappa in en kod, trycka på en icke-märkt, lite hemlig knapp, se ett blinkande ljus osv. Ingenting händer. Jag får gå och språka med de puerto ricanska tanterna på tvättomaten istället.
- Just det hemliga verkar vara en grej här i trakten. De riktigt häftiga barerna ska befinna sig undangömda i någon källare, någon anonym betongklump eller i bakrummet på en intetsägande pizzeria. Speakeasy. Jag tycker det här är helt och hållet bullcrap.
- Jag fumlar enormt mycket med de här drickssakerna. Hur ser procedurerna ut? Är det skämmigt att räcka över pengarna? Ska det ske liksom mera ... elegant?
- Jag har svårt att vänja mig vid säkerhetsvakerna överallt, på universitet, i kyrkor, på gatorna. Och på bibliotek. Huvudbibban är enorm till omfånget och mycket ståtlig. Efter att ha tramsat mig igenom en lång ansökningsprocedur för att få ett bibbakort (ha, så enkelt slapp jag inte undan, jag måste komma dit, visa min POST, som bevis på att jag BOR någonstans) drabbas jag av ett och annat naturbehov. Det faller sig naturligt att fråga en vakt då de ju surrar runt överallt. 'Is there ... a restroom?' Har nämligen lärt mig att det heter så, vilorummet. Vakten står med armarna över bröstet och gastar åt mig, ¨FOR WHOM??' Jag: 'For ... me!' Säkerhetsvakten suckar. 'FOR MEN. OR FOR WOMEN.' Aha, det var det igen. New York må vara en stor och kosmopolitisk stad. Men fördomar och dumheter om kön finns ändå.
- Min nya favoritperson, säkerhetsvakten på uni, blir så glad av att jag fått ett ID-kort att hon sträcker ut handen och hojtar 'Gimme five!' Jag blir helt överlastad av situationen.
- Går och tittar på en ny lägenhet. Överallt ungar som leker gangsters, talar som gangsters, går igenom gesterna. Jag vet inte hur jag ska reagera på det. Ungar.
- Jag och min nya vän, kanske den tuffaste typ jag nånsin mött, om ni jävlas med henne, jävlas ni helt garanterat med fel person, sitter i en bar. Det är mycket hög volym. Min vän tappar fokus, stirrar mot screenerna. Den riktigt kontemplativa och fjärrskådande blicken. 'Do you know what's so beautiful about football?' 'No.' Efter tio minuters analys förstod jag inte ett dugg mera.
- Ett märkligt surrande ljud omger mig nästan hela tiden. Ett ihållande surrande, rätt höga frekvenser. Ett insektsljud, men så högt, nästan maskinellt. Syrsor, frågar jag min vän. Whaddoyoumean, säger hon slött, slut på konversationen.
Och så där håller det på. Hela tiden. Jag förstår mig inte på människor som säger att dom varit till New York en sväng för ett förlängt veckoslut. New York gör mig helt slut; fortfarande, efter mer än en vecka, måste jag idissla idel förvånande intryck, hur områden skiljer sig från varandra. Kanske Fulbright kunde anställa mig som en resursperson?
Eller kanske borde vissa se mer på teve.
4 comments:
Har läst om dina Amerika äventyr nu. Spännande och tydligen kanske lite overload också. Vila mycket så orkar du bättre med allt det konstiga,jag tror nog att du vänjer dig så småningom. Fina texter du har skrivit btw!
Inte kanske overload ännu. Det känns åtminstone inte så. Mycket att smälta: ja. Givande: mycket.
Gud, det här är så fint skrivet. Jag har envisats med att tro att New Yorkfebern är en myt - storstad som storstad, tänker jag - men nu när FM Lindman intygat att man faktiskt blir tokig av New York känner jag att jag verkligen borde åka dit.
Jo man blir nog lite tokig av New York. Jag vet inte alltid om det är en bra sak. Bara att: det New York som jag upplevt hittills är som allra äckligast när det är coolt, finast när det är oväntat.
Post a Comment