håller Kafka i handen

Jag trasslar till saker och saker trasslas till. Det är för att studera som jag är här. Men jag är inte riktigt en utbytesstudent men inte riktigt en forskare heller. Allt krånglar. Jag vet inte vem man kan prata med för att fixa praktiska saker. Naturligtvis lyckas jag spärra min egen e-post. Grattis, hurra. Det är varmt idag. New Yorkborna säger att det är kallt. Jag åker tåg från södra Brooklyn, där allt går på ryska, till Manhattan. Jag vet inte om det finns så mycket bra att säga om vissa kvarter i centrala Manhattan. Bilar/människor/kedjor. Jag reagerar på att ingen röker. Ingenstans den lite hemtrevliga lukten av rök. Istället fukt och något kemiskt medel. Jag är på jakt efter en siffra som kan förvandlas till ett kort som kan förvandlas till tillgång till Vetande och Insikt. Det är svårt. Som sagt, det är varmt. Jag svettas kopiöst. Springer från femte avenyn till sextonde gatan till trettonde och tolfte. Varmkorvförsäljarna tittar förundrat på mig. Jag grinar tillbaka. Universitetet är inrett - tro mig - som en film av Stanley Kubrick. Och där kommer jag inrusande, inramlande, röd i ansiktet, genomsvettig. Den våta skjortan (jag tänkte att en kvasihawaiiskjortan skulle göra insmältandet lite lättare?) och de ödsliga, vitagularetrofuturistiska korridorerna. Hypersteriliteten och säkerhetssakerna får mig verkligen att känna mig som en kroppslig varelse. Det går inte ihop. Börjar plötsligt skratta åt att det här är ju Hannah Arendts universitet. Så den kontrasten är säkert bara bra att påminna sig om. Jag skyfflas från kontor till kontor i jakten på min siffra. Inser hur mycket jag avskyr att prata med människor genom glasrutor. Finns det något som får mig ur balans är det just det, att leka trasiga telefonen när det just vore viktigt att göra sig förstådd. Jag har redan upprättat ett bra förhållande till en säkerhetsvakt i en av byggnaderna. Hon hejar på mig på långt håll och frågar glatt om jag har en appointment idag. Det har jag ju inte. Men hon släpper igenom mig. Jag åker upp i en mystisk hiss som blinkar som ett rymdskepp och känner mig inte som en scholar utan som en unge som ska börja på dagis. Det blir en intressant höst: vilket slags filosofi myllrar fram mellan de här extremt inredda väggarna?