Henry Theel

Solen har just gått ner. Luften är rå. Vi går långpromenad till andra ändan av stan. Där finns en bar. I baren sitter lokalbor. Vi ser en av dem snubbla ut genom dörren. Han säger att han är humanist. Han säger att han är berusad. På finska låter det här mycket lika. Humanisten har glömt sina läsglasögon hemma. Det har vi överseende med. Han dricker din öl. Humanisten vill spela jukebox men han har glömt läsglasögonen hemma. Det är BROTHERS IN ARMS han vill höra. Bara den. Sen kan vi spela vad fan ni vill. Spela vad ni vill. Vi spelar Henry Theel: Liljankukka. Humanisten sitter livlös vid sin pokerapparat. Henry Theel sjunger om olycklig kärlek. Humanisten får aldrig höra om sina soldatgossar. Han vädjar: spela Beatles, spela Beatles. Dom är så bra. Vi går hans önskan till mötes och spelar Happiness is a warm gun. Sen tar Henry Theel över.

Kanske Henrys bästa? Liljankukka. I slutet av detta mästerverk: oboe! Det är så fint. Tyvärr finns den inte på youtube. Det gör denna: