Lägg örat mot högtalaren. Hör du nåt? Första gången hör jag inte ett skit. Skruva upp. Chris Herbert gör ett slags viskningsnoise. Det är vackert som fan. Det frasar, poppar, viner. Ljudmattor vävs någonstans, nästan hörbart. Det är frestande att tala om hav och rosslande maskiner och sånt. Ibland ilar en knappt skönjbar melodi förbi ("Elisa"). Ibland är det mera abstrakt ("Stab city"). Skivans näst sista spår heter "Let's get boring!" men istället för att vara långtråkig blir Chris Herbert än mer
fokuserad, nu med en vall av ljud som kapslar in din uppmärksamhet och skjutsar dig till ett ställe där du vill vara / inte vill vara. Kranky har ett brett sortiment, men, för det allra mesta : visst kan de sitt.
2 comments:
Thanks for the kind words. I haven't thought about this album in a long time (life has moved on). It's nice to be reminded of it and discover someone is listening.
There are some live sets and vague sketches archived at SoundCloud:
http://soundcloud.com/chrisherbert
Hopefully more to follow during autumn as the second album is pieced together.
Later, friend...
Thanks for reading Chris!
You made a very good album which I quite cannot live without right now.
Thanks for the links & keep up the good work! Am looking forward to hearing the new album.
Post a Comment