Att läsa (riks-)svensk populärfilosofi kan vara en smått surrealistisk upplevelse. Jag läser en bok om kreativitet (don't ask). Den handlar mycket om begrepp och regler och om hur det är viktigt att skilja fakta från värde och att moraliska regeluppsättningar tyvärr/lyckligtvis aldrig kan ges en sanningsgrund. Det är militärhistorier, manliga konstnärer och filosofer, och lite vetenskap. Boken är skriven på ett mycket märkligt sätt. Det är lustigt att tänka att en sådan här formulering skrevs år 2001:
"Bolzano, som avskydde oklarheter och logiska felslut, är för den som törstar i öknen en av filosofins renaste källor."
Är tanken att det här ska låta .... folkligt?
(Bokens längsta utläggning - om "falsk kreativitet" - är en otroligt spejsad beskrivning av Frank Ramseys och den österrikiska filosofins påverkan på Wittgenstein, vars senare filosofi alltså, enligt författaren, inte är så "kreativ" som man tänker sig.)
No comments:
Post a Comment