Textskvalp.

Jag är sur & okoncentrerad och läser pdf-texter på min dator som jag någon gång har sparat för att jag tänkt att de kunde vara bra att ha. Mest är det artiklar från organisationsteorijournaler och tidskrifter om businessetik. Sånt. En sak som går mig fruktansvärt mycket på nerverna är ett oskick som många texter dras med. Ni kanske vet vad jag pratar om: en inflation i hänvisningar. Min hjärna går i kras medan jag tvingar mig själv att läsa så små, små snuttar löpande text i taget.

Emellanåt är det bra att referera till andra och jag vet att alla inte är ute i filosofiska ärenden (en filosofisk text kan innehålla noll hänvisningar och ändå vara, i bästa mening, filosofisk - det här gäller nog mindre för andra ämnen). Jag skulle dock tro att vissa texter är mera filosofiska (till tematiken) än vad författaren kanske själv skulle tänka, och att det är delvis därför som det här ständiga refererandet blir problematiskt: arten av fråga blir grumlig eftersom det lätt verkar som om hela forskarvärlden delar samma frågeställning och gemensamt jobbar med att skjuta till en och annan empirisk datasnutt eller metodologisk innovation eller teoribit.

Om Zygmunt Bauman påstås skriva att idéer om fattigdom är länkade till idéer om arbete, då blir jag nyfiken och vill gärna se en liten not som kunde leda mig vidare. Och om en skribent belägger det hon säger med "empiriska bevis" så vill jag veta i vilken publikation man kan se dessa bevis åskådliggjorda. Ofta kan det dessutom vara uttryck för ren artighet att visa att det man säger inte endast kan tillskrivas ens egen tankemöda. Däremot blir jag irriterad på akademiker som hänvisar till varandra när dom i själva verket framför helt allmänt hållna idéer. Eller kanske viktigare: skribentens egen röst (vad är hennes ärende?) tenderar att drunkna i hänvisningar till vad andra sagt. När precis varje sak blir en hänvisning, då blir jag som läsare osäker på om skribenten vill säga något över huvudtaget. (Jag har själv en mängd sådana texter på mitt samvete.)

Ett exempel (från ett blad som heter, kort och gott, Organization): "Many men seem to place the highest value on their identity in the eyes of other men. Their search to construct and maintain masculine identity appears to be an ongoing project, frequently characterized by ambiguity, tension and contradiction (Morgan, 1992)." Nä, jag behöver faktiskt ingen Morgan, 1992 för att syna detta påstående i sömmarna. Om du, bästa författare, vill påstå just detta (som är allt annat än kontroversiellt), så gör det gärna i eget namn.

Ett annat exempel (från samma artikel): "There are important economic insecurities surrounding paid employment (Burchell et al., 1999)." Man måste inte vara Einstein, eller Burchell et al., 1999, för att inse att det här påståendet har ett visst fog för sig. Såklart: om någon sociolog eller nationalekonom fyller ut med empiriskt material, då är det viktigt att ge noggranna hänvisningar. Men när påståendet är så här pass allmänt och grovt ser jag inte varför en hänvisning skulle behövas. Är den här typen av hänvisningar helt enkelt att betrakta som prydnader?

Jag klarar inte av att läsa ett endaste ord till av akademisk text idag.