Jesustejpen

För några år sedan visste jag inte bättre. Då trodde jag att gospelmusikens bästa representant var en otäckt leende Kjell Lönnå och en massa skumt glada människor i pastelldräkter som prisar Jesus i äckliga ballader.

Och jag är ju inte så värst intresserad av Jesus.

Sedan började jag lyssna på The Carter family, Hank Williams och gammal blues, speciellt Blind Willie Johnson. I den här sortens musik finns en helt annan form av gospel, om man nu vill kalla det gospel. Förstås finns det anknytningspunkter till det som hörs idag, men skillnaden är att jag står ut med att lyssna på det här. På något sätt fascineras jag av rå musik med religiösa teman. Det främsta nutida exemplet är kanske vissa av 16 horsepowers skivor (och en dokumentär som Looking for the wrong-eyed Jesus). Såklart får man akta sig för att exotisera och ursprungsromantisera. Som motreaktion är det frestande att, som vissa gjort, lyfta fram hur (inspelnings-)teknologin är något ofrånkomligt och centralt för vad det är att lyssna på äldre musik. Men vi släpper det spåret.

I vilket fall som helst: idag är det söndag och jag har grävt en smula i arkiven och snokat runt på lite olika ställen. Resultatet är en spellista. Den är fortfarande under uppdatering så den förändras hela tiden. Målet är att vaska fram en typ av religiös (gospel?)musik som varken är gulligt inställsam eller pompös. Det jag söker är surrande inspelningar, sorgliga sånger, oväsengospel, argsint gospel (behövs fler exempel på det argsinta!). En stor del av musiken är inspelad före 1940. Sedan har några senare profana & sekulära evangelister smugits dit (behöver fler exempel!).

Jag är väldigt nyfiken på skivan Fire in my bones: raw, rare & otherworldly gospel 1944-2007. Antagligen kommer jag att skaffa den - snart. En skiva som jag redan har och som är fin om man gillar den här typen av domedagsgospel är Prayers from hell: White gospel and sinner's blues 1927-1940.

Helga vilodagen & arbeten icke & Fear the LORD!