Vinst och förlust

Läser i dagens HBL om en jättekonstig diskussion som ska tas upp idag bland EU:s finansministrar. Om länder misslyckas med att uppfylla EU:s (finansiella) konvergenskrav skulle detta straffas med olika former av repressalier - kanske också politiska, att fråntas rösträtt. Jag tycker att socialdemokraten Erkki Tuomioja säger något väldigt, väldigt viktigt när han, enligt husisartikeln "anser att finanskrisen i Grekland också är en moralisk kris. - Vi lever i en värld där vinsterna är privata, men förlusterna socialiseras och alla blir tvungna att bära dem." Den här asymmetrin sätter verkligen fingret på en konstighet i hur Grekland, den ekonomiska krisen och till och med ekonomi i allmänhet diskuteras. Om banker, företag (och statsorgan) sköter sig och allt rullar på (normaltillväxt, ja, eller, lite mer) som vanligt är deras ekonomiska roll inte föremål för diskussion. Hur vinster fördelas finns inte som fråga på den politiska agendan (det enda som möjligen kan komma upp är företagsledares överdimensionerade bonuspaket och löner). Men så snart det går åt helvete blir det tal om samhällets delade ansvar för att lösa krisen. Var och en måste dra sitt strå till stacken och det är ju ekonomisk kris så vi kan ju inte kräva vad som helst (vettiga arbetsvillkor t.ex.). Att socialisera förluster är OK för att det är ekonomiskt nödvändigt för att samhället ska gå runt, men att socialisera vinster - det är ju en skandalös tanke (och förstås: "ekonomiskt omöjligt, rena fantasier").