Med anledning av mina trasslande öron tar jag mig till stadens universitetssjukhus. I källarvåningen väntar jag mig att se en fru Drusse tassa fram i rosa morgonrock på jakt efter någon spögelse. Jag tar mig till något som heter hörcentralen. En mustaschprydd ung man tittar i mitt förbannade hörselcentrum. Han utropar: "Det här ser ju helt galet ut!" Glad att stå till tjänst med vetenskaplig empiri sitter jag ner och väntar på nästa fråga. "Vad studerar du?" "...Filosofi." Den goda doktorn himlar lite med ögonen och säger att ja, då vet du ju inte riktigt vad du vill bli? (Och det är ju helt självklart att det är arbete som kommer på tal här.) Det kanske inte är så viktigt att höra i alla arbeten. Jag borde ha vrålat:
Jag har ända sedan jag var FEM ÅR GAMMAL drömt om att ANALYSERA LÅGFREKVENTA LJUD I HÖGTEKNOLOGISKA LJUDLABB. Om doktorn inte vet det så kan ljud komma till pass i krigsföring.
eller så borde jag ha viskat in i doktorns hörcentral:
- Jag, som ser mig som efterföljare till Kant, Husserl och senare tänkare som John C. Lilly, har för avsikt att studera det mänskliga medvetandets konstitution. För att göra det tänker jag ligga tio år i en flyttank, i mörker och utan ljud. Titeln på min första fenomenologiska bok kommer att vara THE INNER SURFER: PROLEGOMENA TO THE HYPNAGOGIC MIND.
No comments:
Post a Comment